En så kallad ängel (hiatus)

En spinkig, tystlåten tonårspojke med många problem. Obarmhärtigt mobbad i skolan. Familjens svarta får. Någon som levt hela sitt liv som ett utstött missfoster, en spricka i samhällets så perfekta fasad. Någon som för länge sedan gett upp hoppet om ett liv som något annat än en slagpåse, en äcklig ohyra som ingen vill veta av. Min historia låter nästan allt för klyschig, inte sant?

Tillåt mig att presentera mig själv. Mitt namn är Gabriel Amadeus Josefsson. Jag är 15 år gammal, och jag går i klass 9b på Västerkorsskolan. Min kropp mäter sig upp till en längd på 178 centimeter, och med mina ynka 50 kilogram skulle jag i gymmet ses som en fjädervikt.
Jag tycker om att läsa böcker, mest fantasy och thrillers, att måla på allt ifrån små metallfigurer till stora vita dukar, och då och då så skriver jag tråkiga noveller och annat strunt. De tre sakerna är vad jag brukar ägna mig åt då jag inte blir inlåst i skåp eller trakasserad på något annat sätt, vilket jag har för vana att bli rätt så ofta. De tre sakerna är typ även de enda saker här i världen som jag inte tycker illa om eller rent av hatar.
Allt för ofta får jag höra att jag borde sluta vara så himla nedstämd hela tiden och börja leva lite, som normala personer. News flash; jag är inte helt normal. Jag gläds inte av att göra sådana saker som "normala" personer gör. Särskilt inte med tanke på det faktum att jag får stryk så fort jag försöker leva normalt.
Jag tror inte på sådant som normala personer tror på. Jag tror inte på kärlek i första ögonkastet, på att alla har en själsfrände, eller på ödet. Jag tror inte på världsfred, på lösningar till alla problem, eller på att allting kommer att bli bra.
Fast för några månader sedan så förändrades det. Saker började hända, saker som jag inte kan förklara, och jag blev tvungen att tro på något jag aldrig trott på förut.

Gud har inte övergett mig.

Copyri