Mörkret före gryningen!

Prolog

Jag hade väl levt ett bra liv?
Goda vänner, härliga ridturer från hästryggen och träffat någon som ligger mig varmt om hjärtat.
Varför behövde det ta slut när det äntligen var bra?
Från sticksåren efter kniven flödade blodet och rann ner över mina kläder, kläderna jag valt omsorgsfullt för Dylan skull, och ner på trägolvet under mig.
Min kropp kändes tung mot tyngden som satt på mig. Skrattade ondskefullt, helt utan skam i kroppen och saknade en själ. Ögonen tittade på mig med mord i blicken, höjde kniven över min bröstkorg och siktade in sig på det enda som höll mig levande.
En gnista tändes och kniven for rakt in i mig.