The memories of you is what's keeping me alive. ~~~~ Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 •••••Det här är INTE en TFC-fanfiction! Det är inte meningen att en av huvudpersonerna ska vara Felix Sandman!••••• "Du fick mina ögon att tåras och än en gång har du lyckats" - Dominalove "En sjukt (ursäkta språket) jävla bra bok❤️ en väldigt fin men ändå väldigt sorglig bok som fick mig att storböla i slutet❤️❤️ men iaf så är du en sjuuuukt bra författare och jag älskaaaar dina böcker❤️❤️" - Emsam060602 TACK till alla som läst, ni får mig att fortsätta!<3

Sverige är ett lugnt land, tja om man jämför det med USA's farliga delar. Det kryllar av gäng och kriminalitet. Det är döda eller bli dödad. Emma lever ett vanligt liv. Hennes liv är egentligen tråkigt, men det förändras drastiskt en dag, hon trodde skulle bli som alla andra. Hon möter USA's mest fruktade gängledare, ingen mindre än Louis Tomlinson. Emma kastas mot sin vilja in i Louis värld av blod och död. Där våld och brott är vardagen. Men Emma tänker inte låta Louis bryta henne, hur mycket han än försöker. Louis är våldsam och possessiv och låter ingen röra vad som är hans, så hur kommer Emmas envisa jag, gå ihop med Louis dominerande jag? Kommer Louis knäcka henne? Men framförallt, kommer hon kunna överleva Louis Tomlinson? ------------------------- Berättelsen innehåller grovt språk, våld och viss romantik. Allt är påhittat och USA stämmer kanske inte in på min beskrivning, men jag vill ha deras miljö så 'gängaktig'som möjligt. Det är INGEN fanfiction av 1D! Jag äger hela berättelsen! All rights reserved ©

Om jag vetat att namnet Jason Carter skulle förfölja mig för resten av livet hade jag gjort saker och ting annorlunda. Jag hade lyssnat på mina första instinkter. Jag hade gått iväg, undvikit honom som det vore det sista jag gjorde. Jag hade aldrig låtit mina ögon lämna spår av blickar efter honom bland kapprummen. Jag hade inte gett honom det där första leendet i matsalen. Jag hade inte heller låtit mitt hjärta rusa fortare när jag såg honom i korridoren eller fallit för hans charm. Jag hade hållit mig borta. Men riktigt så gick det inte till. Det här är min berättelse om frusna läppar, längtans mörker och om en pojke från helvetet.

Hon tyckte om regnet. Han tyckte om att skriva. - En berättelse om hur två själar träffas en dag på ett café som luktar nybakade bullar och kaffe. - "Fabian!" skriker jag medan jag snabbt försöker ta mig dit. När jag anländer, ska hissen precis stängas tills Fabian lägger händerna mot dörrarna och jag är andfådd. "lova mig att detta inte är sista gången. Lova mig att sitta vid det där runda bordet i caféet och skriva i dagboken som om allt var som vanligt igen. Jag klarar inte av att jag ska gå och vandra och undra vad fan det är som jag har gjort fel. Vad fan det är som... som har gjort att du velat försvinna. Lova mig det Fabian." Fabian tittar på mig förbryllad efter att jag skrikit på honom utan att jag hade menat det. "jag lovar." säger han och låter sedan dörrarna stängas och jag kan andas igen. - /Alla bilder jag använder mig av tillhör inte mig. All rätt till sidan we ♡ it som har hjälpt mig att hitta dem./

Han hade byggt upp en mur runt om sig. En känslokall fasad utan tanke på sina egna eller andras känslor. En mur, hård som sten, som alla tjejer försökte fälla men aldrig lyckades. Men jag lyckades. För egentligen var muren gjord av glas. Hemlighet efter hemlighet blottades, känslor och tankar smög sig fram. Muren föll och han blev mjuk. Han blev som förut, men han skulle aldrig bli sig själv igen. Såren läkte inte. Hans hjärta var brustet och skulle aldrig kunna lagas. Hur mycket han än ville bli av med sitt beteende så gick det inte. Han var fast. Och det fanns inget jag kunde göra för att ändra honom, trots att jag hela tiden trodde det. Det var precis som alla sa. "Du är inte ensam. Du är inte ensam om att tro att han föll för dig och kommer ändra sig på grund av dig. Du är inte ensam om att tro att han älskar dig."

"Don't say it's unholy If I let you come hold me I know it's wrong that I want to be here in your arms But tonight I'm so lonely" *** Jess önskar att olyckan aldrig skett. Före hade hon haft två lyckliga föräldrar, ett kommande syskon och den perfekta pojkvän Mike som både var smart och omtänksam. Allt verkade alldeles underbart. Men man kan inte spola tillbaka tiden. Efter olyckan förlorade hon mer än vad hon kunnat ana, och livet är inte en dans på rosor längre. Bakom ett fejkat leende, dyra märkeskläder och masken hon sätter på varje morgon bestämmer sig Jess för att försöka fortsätta som vanligt, trots allt har hon ju fortfarande Mike. Dock hade hon inte räknat med Jamie, Mikes kusin, men mer känd som skolans hjärtekrossare. Han vänder upp och ner på hela hennes värld. Snart inser de båda att kärlek inte är vad de trodde, och att personen de inte bör träffa, är just den de behöver.

Maybe it's not about the happy ending. Maybe it's about the story. Av: linniegrundmark ©Copyright 2016 Bästa placering Tonårsromaner #2

Astrid är en tjurig, kärlekssjuk tjej som tvingas flytta ifrån sina vänner och pappa vid kusten för ett nytt liv i inlandet med sin mamma. Will är en social, snygg och hejdlöst flörtig kille som lider av konsekvenserna av att ha varit en upprorisk tonåring som nu blivit utkastad från familjens trygga näst. Slumpen eller kanske ödet för i vilket fall ihop dessa två väldigt olika individer gång på gång och resten återstår att se. ***** "Du igen." Påpekar han inte så muntert. "Hej på dig också, bästis-festis." Hälsar jag tillbaka i samma uttråkade ton och himlar med ögonen mot honom. "Det är jag det." Flinar han och kommer lite närmre. "Du ger mig många olika intryck." Med det tar han cigaretten ifrån mig och tar ett djupt bloss innan han blåser ut röken i mitt ansikte. *****

Jag heter Madison och är 19 år Mina föräldrar dog förra året i en bilolycka och jag bor ensam med min lilla syster June. Mitt liv har varit ganska jobbigt och jag lyckas aldrig hitta något positivt med det, därför att jag jobbar 12 timmar varje dag för att jag ska kunna försörja mig och min syster, och se till så att hon kan gå till skolan och en vacker dag ta studenten. Men en kväll förändrades allt när jag blev kidnappad, inte av någon full pedofil som vill våldta mig, utan av självaste maffia bossen av en av dom kändaste ligorna i hela landet. Hoppas ni tycker om min bok♡ Kommentera gärna vad ni skulle vilja se hända i framtida kapitel, glöm inte att dela och supporta! ❌VARNING: Dåligt språk, Läs på egen risk❌ /xXSniperBabyXx

Han luktar kyla och lite svett, men trots det så luktar han så otroligt gott. När han släpper mig så kysser han mig lätt på kinden. "Kom in till mig sen" viskar han när hans läppar släpper min hud och jag nickar. "Tony" Rickards röst väcker mig ur min dimma. "Vill du ha något att dricka?" "Ja tack, ett rött blir fint" Rickard ser på sin son men en halvsträng, ogillande blick. "Eller en cola" suckar Tony och sätter sig. Jag ser försiktigt på honom och min blick vandrar till hans handleder. Den vänstra är inlindad i ett bandage och den högra har ett kort, smalt skärsår. Han fångar min blick, ler smått och gömmer armen bakom ryggen. När Rickard räcker honom colan så tar han den med höger hand. Det tar en stund att lära sig gilla Tony, men när man väl börjat så vill man bara ha mer och mer. Fina underbara Tony, som har gått igenom mer smärta under ett år än han borde behövt under hela livet. Att han trots det har en så optimistisk syn på livet, och hans ovanliga lugn, är det som gör honom så fascinerande. Kärleken till Tony utvecklas till en besatthet , ett hungrigt monster som aldrig är nöjt, och att Tony verkar vara villig att vara med alla förutom mig gör bara allt så mycket värre.