Med blicken mot hans mjuka läppar närmar jag mig långsamt hans kropp. När vi hungrigt koliderar med varandra stannar tiden. Allt runt omkring försvinner. Vi hamnar som i ett ljust tomrum, svävandes omkring i varandras famnar. Det finns inga väggar, inget golv, inget tak. Bara jag och han i hela universum. Allt kretsar runt oss, bara oss.
Förtvivlat känner jag hur jag börjar glida ifrån honom. Det är som om en osynlig kraft kopplar ett stadigt tag om mig och långsamt men bestämt drar mig bakåt. När han är utom räckhåll ser jag hur han börjar sina bort ut i tomma intet. Jag skriker i förtvivlan men ut från min mun kommer bara ett hest gurglande. Han lyfter handen som ett sista farväl, sen är han borta. Jag skriker, jag gråter men ingenting hjälper.
Plötsligt släpps taget om mig och jag faller, jag faller mot något som inte har nått slut.
Hatet mellan dom var så oerhört stark efter allt Dante gjort mot Ebba, ändå så dras hon bara allt mer och mer till honom. Dom båda förtränger sanningen om deras attraktion till varandra utan säger att det bara är hat, trots att dom båda vet att så är inte läget. Hon älskar honom, han älskar henne, och det är något som snart hela världen kommer få reda på.