Anden i glaset

"När kommer jag att dö?" Frågade Nattis. Jag och Andrea tittade skräckslaget på varann. Hon visste inte. Det fick man inte fråga.
"Natt.. Man får inte.." Försökte jag få ur mig innan allt släcktes.. Glaset välte och en kall vindpust svepte förbi ut ur rummet. Tess hundskall hördes och Tess sprang upp. Jag kände en rysning som gick igenom hela kroppen och jag blev alldeles iskall.
"Tess?" Nästan viskade jag. Efter det hördes ett behagligt ljud av hundtassar som kom närmre och närmre. Tillslut var de inne i mitt rum. Tess morrade åt mig och hon hade fått som vampyrtänder. Jag stack fram handen som man brukar göra om man hälsar på hunden men Tess var inte sig själv. Plötsligt så bet hon mig. Blodet rann ned lika snabb som en flod.
"Vad har hänt med Tessan?!" Undrar Andreas skräckslaget. "Hon som är så lydig.."
"Jag vet inte, bara hämta papper". Sa jag.
Tess är inte sig själv.