han satt kniven i min mun och började nästa såga sig upp med kniven från min mungipa och up mot min kind, sakta och noggrant. Hans grepp runt min hals låstnade lite och jag kunde andas igen, men blodet rann från min kind och ner i min hals, järn smaken bränns på mina smaklökar ett tyst skrik kommer från mig. Manen skrattar. Han drar den kniven och jag hostar ut blod från munnen.
- eey, Tat lugnt! Det är bara andra sidan kvar nu!
Han skrattar igen.
"Kämpa i mot"
Det va den blyga rösten som eka i mitt huvud.
"Det är försent"
Sa den mörka rösten.
"Det är aldrig försent"
Jag lyssnade på de två andra rösterna, men den ända som fick min intresse va den blyga, jag gjorde som hen sa.
☙☙ AVSLUTAD ☙☙
Varje dag blir bara ensammare för Kassian. Rullstolsburen och mentalt belastad upptäcker han sitt namn skrivet i blod på väggarna. Någon, eller något, iakttar honom. . .