Så länge vi båda lever

Ångesten kryper snabbt på när hon ser honom sova i sängen men nu finns ingen återvändo, hon måste göra det. Hon tassar försiktigt fram till sängkanten och sjunker ner bredvid honom. Tårarna börjar strömma längs hennes kinderna när hon böjer sig ner och kysser honom farväl. Hon kniper panikslaget ihop ögonen. Försiktigt med skakande händer höjer hon kniven och drämmer i panik kniven mot hans bröst samtidigt som han ger ifrån sig ett gällt skrik av smärta.