Tills döden skiljer oss åt
  • Reads 40
  • Votes 3
  • Parts 1
  • Reads 40
  • Votes 3
  • Parts 1
Ongoing, First published Mar 08, 2016
Jag hade allt. Det perfekta utseendet, den snyggaste villan, de bästa tjejkompisarna. Men mycket kan ändras tack vare en sak. En jävla ynken liten grej. Om jag bara hade hållit mig till gruppen skulle mitt liv inte vara det brinnande helvetet som det är nu. Men det är redan försent...


Gabriella och hennes gäng är ute vid backen och super varenda helg för att den omringas av skog så att ingen kan se de. Men ändå har ingen vågat gå ifrån stigen som leder tillbaks in till skolan, för att det sprids rykten om att en galen gammal gubbe bor där.  Alla vet att det bara är en sak som någon hittade på och att det sen har spridits, men ingen vågar ändå gå dit. Samtidigt börjar Lukas i samma klass. Lukas är en sån som får tjejer att dregla så fort de ser han. Han är sån som fixar den bästa spriten och de vildaste festerna. Lukas och Gabriella börjar umgås efter skoltid mer och mer, och en hemlighet leder till den andra ...
All Rights Reserved
Table of contents

1 part

Sign up to add Tills döden skiljer oss åt to your library and receive updates
or
#244drama
Content Guidelines
You may also like
You may also like
Slide 1 of 10
djävul till plastbror cover
Addicted   cover
Känslor-Dante Lindhe cover
Bok 1. • Jag lämnar dig aldrig, Lexi cover
Dina lögner suger || Dante Lindhe  cover
Kidnapped by a gangleader cover
He's Real [Swe] cover
Ska vi slå vad? cover
If you only knew... cover
Du är min mandy Moore || Ludwig Kronstrand  cover

djävul till plastbror

41 parts Complete

Nja, djävul kanske var lite grovt att kalla honom. Han var ju trots allt min plastbror, det var meningen att jag skulle vara vän med honom och han med mig. Dock fanns det ett problem, hans attityd och hans beteende var något som inte gick att ducka för. Vad jag än gjorde så var han där och klankade ner på mig. Vem jag än var vän med så var han där och skrämde iväg personen. Jag hade alltid undrat varför han betedde sig som han gjorde, men grunden till det hela kunde jag aldrig ha anat. "Vad är det med dig? Varför ska du alltid få mig att må dåligt?" viskade jag fram med sprucken röst. Mina tårar rann ner för mina kalla kinder. "Jag har min anledning, men ingen kan få veta. Inte ens du" viskade han som svar. Hans röst var mörk och hans iskalla, blåa ögon var fyllda av tårar.