För Becerell är varje dag likadan, hon går till skolan, hon går hem, men ingen vet vad det egentligen är hon går hem till. Det är ingen på hennes skola som vet vad som hände med hennes föräldrar och syster. Hon bestämmer sig för att stänga alla ute och nästan alla låter henne vara ifred, det händer ju ibland att någon lägger en elak kommentarer åt hennes beteende. Men hon bryr sig inte, inte så mycket iallafall. Men vissa kommentarer gör mer ont än andra, till slut vill ingen veta av henne. Hon sitter ensam på lunchen och väljer alltid dom tidiga tiderna i skolans träningshall, för att slippa alla blickar. Är dom svartsjuka eller är hon verkligen så ful och oduglig som dom säger ? Hennes bror och hans kompisar är dom ända som finns där för henne. Så vill hon ha det också, på så sätt kan ingen låtsas bry sig och sedan lämna henne. Men en dag är det en kille som sätter sig bredvid henne på bussen, det är ju inte så konstigt eftersom hon åker med den kommunala bussen varje dag till skolan. Hon tänker att det var trevligt med lite sällskap för en gångs skull. Han kommer säkert att förstå senare att det inte är någon som vill umgås med henne, och sedan lämna henne i fred och gå vidare. Det hon inte visste var att denna kille inte bara skulle skaka om hennes liv, utan också bli en väldigt stor del av det.
"Det är något med henne som får mig att fastna, som en fluga i spindelns nät som kämpar för att ta sig loss.
Men jag kämpar inte, jag är hennes.
Och hon är min."
Obs! 18+ efter kap5!