Jag vill inte erkänna det för mig själv. Men någonstans inom mig vet jag att vi inte skulle lämnat några lösa trådar innan vi reste iväg. Om dessa trådarna dessutom råkar vara ens nya fiende vet man att de kommer hitta en. På något sätt.
På ett ställe långt bort, man kan nästan säga en helt annan värld, börjar ondskan gro. Ett frö som satts för tusentals år sedan har fått vatten och nu börjat växa. Den är ute efter oss, efter mig, efter Loke, efter James och Sofie... Och jag har inte ens någon aning om att den finns.
Läs gärna de tidigare böckerna. 'Under nattens timmar' och 'Under månens timmar' :) :)