Prolog (Felix perspektiv): Allt började på den där jävla festen. Jag gjorde bort mig totalt och skrek på den tjejen jag älskar av hela mitt hjärta, att dra åt helvete. Hon hörde inte av sig på tre dagar, inte till mig och inte till hennes föräldrar. Inte till någon, trots att hon hade sin mobil på sig. Tre dagar förvandlades till en vecka och polisen började leta efter henne, hela Sverige engagerade sig men de fann inga tecken tills en dag då jag får en notis på min mobil. En notis från instagram. Fanny har lagt upp en bild. Det blir suddigt för ögonen och tårar rullar ner för mina varma kinder. Jag går snabbt in och vet inte vad jag ska förvänta mig. Är det en bild på vart hon är? Är det en bild på en person? Är hon rädd? Behöver hon hjälp? Jag ser en bild på henne i en svart kort klänning, ett par vita sneakers, platt långt hår och ljus rosa läppar. Bilden jag tog, den kvällen.