71 Kapitel Laufend Han luktar kyla och lite svett, men trots det så luktar han så otroligt gott. När han släpper mig så kysser han mig lätt på kinden.
"Kom in till mig sen" viskar han när hans läppar släpper min hud och jag nickar.
"Tony" Rickards röst väcker mig ur min dimma. "Vill du ha något att dricka?"
"Ja tack, ett rött blir fint"
Rickard ser på sin son men en halvsträng, ogillande blick.
"Eller en cola" suckar Tony och sätter sig.
Jag ser försiktigt på honom och min blick vandrar till hans handleder. Den vänstra är inlindad i ett bandage och den högra har ett kort, smalt skärsår. Han fångar min blick, ler smått och gömmer armen bakom ryggen. När Rickard räcker honom colan så tar han den med höger hand.
Det tar en stund att lära sig gilla Tony, men när man väl börjat så vill man bara ha mer och mer. Fina underbara Tony, som har gått igenom mer smärta under ett år än han borde behövt under hela livet. Att han trots det har en så optimistisk syn på livet, och hans ovanliga lugn, är det som gör honom så fascinerande.
Kärleken till Tony utvecklas till en besatthet , ett hungrigt monster som aldrig är nöjt, och att Tony verkar vara villig att vara med alla förutom mig gör bara allt så mycket värre.
