När ljuset slocknat faller mörkret in

Denna berättelse sparas av två anledningar. Första anledningen är för att jag måste veta att detta verkligen har hänt, att jag inte inbillar mig och nu är psykisk sjuk. Andra anledningen är att detta är förklaringen till varför allt är som det är på Fårö.
Jag och min mamma Linda har en liten sommarstuga på Gotland, mer exakt på Fårö. Sommarstugan är gammal och har gått i arv inom släkten sen urminnes tider, eftersom den ligger på Fårö är det en liten ö mitt ute på landet. Med andra ord: Täckning och WiFi är drömmar bort. Men vad ska man göra när vi är för hemmastadda för att vilja sälja det lilla rucklet? Det är bara att stå ut helt enkelt.
Den senaste tiden har vart tuff och allt jag vill är att ta det lugnt och börja om, men det är svårt att börja om när det gamla ständigt hackar en på axeln.
Mamma börjar bete sig konstigt och då ska vi inte tala om alla andra som bor på den lilla ön. En räddning kommer men vad hjälper det när en massa oförklarliga och hemska saker hemsöker ön.
Vad gör man när det knackar på dörren men ingen är där? Vem ber man om hjälp när ingen kan hjälpa? Hur förklarar man att någon är död för någon som redan är död?
Ingen vet någonting om vad som händer och dom få som faktiskt vet önskar att dom ingenting visste.