Skärvor

"Jag kunde inte tro mina ögon, men oavsett hur många gånger jag blinkade så försvann inte den fruktansvärda scenen framför mig. Solen höll precis på att stiga upp och en kaskad av färger föll över de raserade byggnaderna. Damm och småsten täckte varenda millimeter av gatorna. Allt var dödstyst."

Hon visste inte vad som hänt. Hon visste endast att allt hon känt till försvann under en natt. Alla hon kände var döda. Det ända hopp hon hade kvar var att hennes bästa vän Basse, som åkt till Göteborg ett par dagar innan katastrofen, kanske fortfarande var vid livet. Och hon var fast besluten att hitta honom. Men hur tar man sig från Stockholm till Göteborg när världen ligger i ruiner?

En sorglig, spännande, kärleksfylld, svekfull och nagelbitande novell om dagen då alla dog och jag blev kvar.

Läs gärna!

Kommentera och rösta så blir jag glad! ;)

//Ellofanten