Jag kände hur en iskall känsla kom krypande upp längs ryggraden när mannen som jag trott känt viskade i mitt öra. Jag kunde inte ta mig här ifrån nu, jag kunde inte skrika, jag kunde inte göra någonting, det var som om jag var förlamad. Vad skulle mamma säga? Vad skulle syrran tycka om mig nu? Och framför allt, skulle Sebbe fortfarande gilla mig?
Plötsligt kände jag hur någonting vred sig i magen. Ilskan, sorgen, besvikelsen som jag känt efter att pappa berättat allt om hans andra liv, hans riktiga liv, i ensamheten, i kraften, i en mördares kropp.