Holding on to the memories. Live for the pain.

Efter att hjärtat slutat slå, finns det sju minuter av hjärnaktivitet kvar. Sju minuter, 420 sekunder, där hjärnan spelar upp det bästa stunderna i ens liv och gör vägen till döden lättare. Alla ser olika, vissa ser sommardagar i nöjesparker, medan andra ser tysta nätter med en bok. Några ser studenten medan andra ser sin födelsedag. Jag såg dig. Jag såg ditt mörkbruna halv lockiga korta hår okammat över ditt perfekta huvud och dina chokladbruna ögon som tindrade in i mina. Sex minuter kvar. Jag såg ditt underbara leende och dina tydliga smilgropar som formades. Fem minuter kvar. Det var en minut jag såg hur stolt du var över något. Du har nog aldrig varit så exalterad innan. Fyra minuter kvar. Jag hörde ditt vackra skratt och dina fina ord som du alltid sa om mig. Tre minuter kvar. Jag såg dina läppar röra sig och forma det tre som du sa varje kväll och som alltid betydde lika mycket. Jag älskar dig. Två minuter kvar. Jag såg din nervositet när du frågade om jag ville bli din. En minut kvar. Jag såg mig liggandes i din famn. Jag såg dina armar runt min kropp och jag förställde mig en sista gång hur det var att ha dig så nära, att höra dina hjärtslag. Dina hjärtslag Liam.