Tankarna forsar genom Mollys huvud, hon måste göra det, Ellie kommer bli besviken annars, och om hon blir besviken så är det Mollys fel, det är det alltid. Fast samtidigt tänker hon att det kanske var dags för en revolt mot sin bästa vän, men den tanken göms långt bak eftersom att panikångesten gör att hon börjar luta mot att göra som Ellie säger. Molly känner hur paniken gör det svårt att fokusera, som vanligt. Molly tänker på hur Ellie har sagt att de skulle ta en paus från det olagliga, att de skulle vara vanliga tonåringar som träffar vänner, äter god mat på stan, shoppar och gör annat som Molly alltid känner sig för dålig för. Ellie har lovat henne att ta en paus, men hur kommer det sig då att hon nu står lutad mot den kala tunnelväggen och gråter med Ellie framför sig.