Livet som jag inte har...

Jag vaknar av att väckarklockan ringer. Klockan är 05:55 och jag kliver upp ur sängen och ställer mig framför spegeln i ena hörnet av mitt rum och spegeln går från golv till tak och är ungefär en meter bred. I spegeln ser jag min kropp. Jag tittar och letar efter dåliga saker hos mitt utseende för att ingen annan ska kunna tala om dem för mig. Jag tittar mig i spegeln och inser att detta är orimligt, man kan inte vara såhär ful.

Jag gick mot mitt badrum för att duscha. När jag var nyduschad och luktade fräscht klädde jag på mig ett par kritvita jeans, en vit skjorta och en svart kavaj. Jag sätter mig framför mitt sminkbord och börjar sminka mig. Jag har en felfri hud med små porer, markerade kindben och fina 3D tatuerade bryn men ändå måste jag alltid sminka hela ansiktet, helst ska jag se ut som en docka med porslinshy. Mitt långa hår som räcker till midjan lockar jag och stylar länge tills det blir snyggt.

När jag är klar går jag upp för trappan, sätter på tevatten och gör en stor kopp med te som jag dricker upp. Jag äter alltid en banan till frukost. Inget mer.

Sedan sätter jag mig framför min Mac book och svarar på jobbmejl, förbereder kommande händelser och planerar hut veckorna kommer se ut frammöver. Jag har nämligen ett jobb på deltid där jag jobbar som personalansvarig på det lilla nystartade caféet i förorten där jag bor. Jag är endast 13år men en driven person. Jag har varit personalansvarig sedan caféet öppnade i våras i samband men att jag fyllde tretton.

Klockan är halv åtta så jag tar på mina boots som är svarta, tajta och räcker över mina knän. Tar min Michael Kors väska som är vit och ropar:

"Hejdå mamma! Älskar dig."
"Hejdå älskling! Hör av dig efter jobbet!" Ropar mamma från sin rullstol som hon tyvärr är bunden till för resten av sitt liv.

Jag promenerar i raskt tempo mot skolan men någon...