[ Varning! Ni ska nog spela spelet Undertale och söka upp vad Underfell är innan ni läser detta, annars kan ni bli väldigt förvirrade! ] "En människa har fallit ner, den fortsätter att bekänna monster i ruinerna" Sa den gamla damen bakom dörren, vars namn jag aldrig hört. "Så den är alltså inte död än?" Avbröt jag, Sans the skeleton, eller "brodern till Papyrus" som monster brukade kalla mig. "Nej, det är den inte.." Fortsatte damen, irriterad av mitt plötsliga avbrytande. "Wow, det låter som att du är i trassel där" Avbröt jag henne ännu en gång och skrattade åt mitt egna skämt, eftersom att 'hennes päls är alltid trassligt' "Ha ha" sa hon i en tydlig irriterad ton "Hur som helst... Den här människan, den är speciell. Den är inte som de andra... Jag slår vad om att den kommer att försöka bekänna alla i hela Underground, jag tror inte att någon kommer klara att ta dess själ..." "Skicka ut henne från ruinerna så tar jag hand om henne" Sa jag i ett försök att låta cool - äntligen var jag tuffare än någon annan "Knack knack." Sa hon bestämt, med en slinga av skämt i hennes röst "På riktigt?" Frågade jag med ett överdrivet stönande, för att markera att detta inte var det rätta tillfället. När hon inte svarade fortsatte jag hennes skämt. "Vem där?" "Du utmanar" Svarade hon med samma tonart "Du utmanar vem?" Frågade jag med ett sting av förvirring i rösten. "Dig." Svarade hon snabbt, för snabbt. "Jag utmanar dig att döda människan när ingen annan kan, i The Judgment Hall. Klarar du det så får du så mycket HP av mig som du vill, jag vet att du har förlorat din genom åren. Deal?" Jag tänkte en stund, denna dam är nog dum i huvudet för att var enda kotte vet att man måste döda för HP... Eller så kanske hon bara inte tror på mig, som alla andra. Ingen har någonsin trott på mig. "Deal."