Jag är trött. Trött på allt som händer runt omkring mig. Trött på det som inte händer och trött på det alla säger ska säga. Autumn sticker inte ut från mängden, hon är ingen speciell. Hon är den som alla alltid tro kommer att alltid finnas till hands. Men medans hon kämpar med sina fejka leenden, kämpar hon samtidigt med att hålla sig själv stående på marken, så att hon inte faller genom jorden. Hon behandlas inte bra hemma eller i skolan. Hon skriker inombords för allt hon vill är att någon ska märka det. Att någon ska märka henne. Därför kommer hon upp med något som kanske inte är så bra, att bara försvinna för ett tag. Men det slutar på ett helt annat sätt. Och när hon kommer till samma stad och skola igen efter två år, så undrar hon om något har förändrats. Hon undrar om hon kommer att få tillbaka alla minnen hon har tappat, även om det kan bryta ner henne igen Denna bok ska inte läsas av personer som har problem eller haft problem med självmordstankar. Bästa plats 2 i skönlitteratur