Standardtitlen - skriv din egen titel

Felixs armar om min kropp får hela mig att rysa. Hans närhet får mig att pirra till ordentligt i magen. Hans andedräkt mot min nacke får hela min hud att knottras. Hans kroppsvärme får mig att aldrig vilja släppa om taget.
Att bara veta att det är han som håller om mig är det bästa som finns. Då känner jag mig så trygg.

-

Men nu är det inte det.

Det är snart två år sen nu.

Sen det tog slut mellan oss.

Jag har en annan kille nu.

Jag gillar honom men jag älskar inte honom.

Jag älskar fortfarande Felix.

Så mycket.

Undrar om han fortfarande älskar mig?

Om han ens tänker på mig längre?

Det var ju trots han som gjorde slut.

Det är jobbigt. Att det inte är den man älskar som håller om en.

Utan någon som mer är en vän.

Jag måste berätta någon gång.

För killen jag är tillsammans med.

Att han är bara en nära vän för mig.

Det har han alltid varit.

Jag har försökt tvingat mig att få känslor för honom.

Bara för att försöka glömma Felix.

Men det går inte, kärlek funkar inte så.

Men det är inte rättvist mot honom att jag ljuger om att jag är kär i honom. Han förtjänar något äkta.

Men jag kan inte hjälpa att det fortfarande är Felixs armar som får mig att mig som tryggast. Jag kan inte hjälpa att det han som får mig att känna ett extra pirr. Han som får mig att känna mig så speciell.

Jag saknar honom.

Så mycket.