Allt jag behöver

Ompublicerad. Skriven januari-mars 2017.

"Återigen plingade klockan och jag steg, med blicken fäst i marken, ut i det svaga solljuset. Där tog det dock stopp. Framför mig uppenbarades ett par svarta, rätt slita Martenskängor. Jag tittade förvånat upp och möttes av ett par klarblåa ögon. De såg intensivt på mig, uppenbart nyfiket. Flickan hade rakt blont hår som räckte henne till axlarna och en spikrak lugg. På huvudet hade hon en mörkgrå mössa, trots att det inte var särskilt kallt ute. De svarta jeansen var slitna med hål på knäna och aningen för korta. Man kunde skymta ett par randiga sockar som stack upp ovanför skoskaftet. Jackan, som såg ut som någonting hon kunnat ärvt från en mor- eller farförälder var öppen och under hade hon en enkel, svart polotröja. Hon log."

Ingrid är van att slå upp och börja om. De senaste åren, sedan henens föräldrar skiljde sig och hon valde att följa med sin mamma, har hon bott i fler städer än vad hon tidigare besökt. För henne är det varken spännande eller nervöst att börja på en ny skola. Hon lägger ingen större vikt vid att passa in eller att hitta ett gäng. Hon vet att det kommer hända igen, flyttandet, att hon inte kommer bli långvarig.
När hon börjar på Tunbackaskolan i det lilla samhället Mörbo utanför Halmstad har hon samma inställning som vanligt. Den nya klassen verkar om möjligt ännu torrare och tristare än de tidigare hon gått i och hon börjar omedvetet sakna den förra skolan i Örebro och Gustav, pojkvännen hon hade där.
Så dyker Astrid upp. Tjejen i musikklassen. Hon med det ljusa håret och de slitna Martens-kängorna. Hon är allt vad Ingrid vill vara, allt vad hon saknar. Hon förändrar henne. För alltid.

Copyright: Filosoferar 2017