Vampyr 22

Han vaknade och såg sig omkring. I rummet fanns tända stearinljus
i ljusstakar och kistor och bilden på den döda glamrockstjärnan.
Hans flickvän hade vaknat och sträckte på sig sömndrucken.
Hans långa hår var lockigt och hans blå ögon glimmade i mörkret.
Han log och kysste henne och de vandrade ut i natten i New orleans.
Hon viskade se där och vampyrer kom mot dem i droskor dragna
av svarta hästar. De hoppade in och körde ut i natten med
de andra vampyrerna. De presenterade sig. Jag heter Jean
Louis de Bartelac och är vampyr. Jag har varit det i fem
århundraden nu. Han log och såg spöklikt blek ut i månskenet.
Det här är min syster Miranda som också är vampyr.
Vi överlever på råttor, fåglar, människoblod. Vi vill introducera
er till stadens överhuvud inom vampyrklanerna innan vi letar
offer. Hans svarta hår var lockigt och hans gröna ögon
glimmade mystiskt. Hans systers bruna hår hängde till axlarna.
Vi var döende i pesten, när vår skapare kom och räddade oss.
Han sänkte oss i en dvala lik döden och vi vaknade odöda.
Han är nu stadens överhuvud inom vampyrklanerna och
den du ska träffa angående ditt arv. Hans syster log och visade
huggtänderna. De log tillbaka och de körde till deras skapare,
Christian de Lanfont.