Att vara en tonåring som börjar gymnasiet kan ju ändå inte vara så svårt eller? Man har den där första riktiga kärleken och man får gå på alla fester och man blir faktiskt upptäckt av det motsatta könet på ett mer positivt sätt. Det sägs ju vara de bästa åren i ens liv men då kan man ju inte glömma att de är även de värsta.
Olivia har ett normalt liv, det är inte perfekt men det är inte heller helt värdelöst. Hon har en familj som bryr sig om henne och två bästa vänner som alltid står vid hennes sida. Vad mer kan man önska sig liksom?
Men när Olivias värsta fiende flyttar in i hennes hus förändras hela hennes tillvaro och hon märker snabbt att det är inte lätt att ha någon man avskyr så nära ens privata liv. Hon märker även att gymnasiet inte är en dans på rosor och att killar kan både vara underbara och arroganta.
Nu är bara frågan: Kommer hon få det hon önskar eller kommer hon att bita i gräset?