Angel of darknes

Krachen

-Skynda dig Jessie! Du vet ju att vi har bråttom!
-Jag kommer James!
-Jessie, har du med allt nu?
-Ja!
-Bra, då åker vi!
Det är en solig dag och syskonen Jessie som är 14 år och James som är 13 år är på väg till sin kusin. Deras kusin bor på andra sidan havet, på Nya Zeeland. Dom har precis hoppat in i helikoptern som står på plattformen och ska lyfta. När dom är uppe i luften så ser dom havet under sig och ibland några öar. Ibland fantiserar dom om att bo på en ö med en massa magiska varelser. Det skulle såklart inte hända, men ändå, det vore rätt så coolt.
-Vi är halvvägs nu, hör vi piloten säga.
När James kollar ut ser han mörka moln. Vi sa det till piloten och då svarade han: det är bara lite regn, ni är väll inte rädda för regn? Det där sista sa han lite retsamt. Då trodde vi det var lugnt, men 5 minuter senare satt vi livrädda och kramades! Regnmolnen hade blivit till stora åskmoln, och piloten styrde så gott han kunde! Han tog nog tillbaka det han sagt förut. Plötsligt var ena propellern av och vi störtade ner! Vi kraschade i vattnets en bit från stranden till en ö.
Det regnade, blåste och åskade så det var svårt att höra.
-James! James! Hör du mig? skrek Jessie.
Hon var rädd. James hade aldrig hört Jessie rädd förut. När James slog upp ögonen såg han Jessie, hon var skadad. James reste sig långsamt upp och kollade på Jessie, på vänster kind hade hon ett stort sår och hennes knä var skrapat.
-Var är piloten?! frågade James.
Jessie svarar: Jag vet inte... Vi måste ta oss i-land nu!
James nickar.
När vi börjar gå så ser James något i vattnet. Det är svårt att se för vattnet är vågigt, så han bestämmer sig för att kolla närmare på vad det är. När James kollar ner i vattnet ser han en väldigt liten sjöjungfru som simmar omkring. Sjöjungfrun har blå stjärtfena och simhud mellan fingrarna.
-Jessie! Kolla här, det är en sjöjungfru!
-Var inte larvig James. Aaa! vad är det för konstig fisk?!
-Jag sa ju det, Det är en sjöjungfru!
- Ok jag tror dig. Kan vi gå i land nu?!
-Ok då, tråkmåns. Muttrar James.
När Jessie och James har kommit upp ur vattnet stannar dom på stranden tills ovädret är bortta och solen har tittat fram. Dom har såklart blivit torra.
-James jag är trött på att sitta här, vi kan väll kolla efter våran packning.
-Ja, jag vill ha mina saker. Kom så går vi. Svarar James.
Vi gick längs stranden och kollade om våran packning var uppspolad någon stans. Efter vi hade gått en bra bit trodde vi nästan att våran packning hade blåst iväg med stormen.
Men plötsligt sa James:-Titta! Min väska, och där är din!...
-Oj vad blöta dom är.
-James vi kan lägga dom på stranden så torkar dom.