Some die Young

Det är inte sant

Jag gör slut.
Det var det enda som stod. Vafan allt var ju toppen? Duger jag inte?
Jag la mig i min säng. Konstigt nog var jag inte ledsen, jag grät inte. Jag var bara arg. Bara sms dumpa nån så där?
Jag vill inte vara ihop med nån som sms dumpar så där? Ush! Jag bestämde mig för att gå till starbucks denna lördag förmiddag. Jag satte på mig mina korta jeans shorts och en vit tröja med en ficka vid bröstet. Jag tog min väska la ner min mobil, plånbok och hörlurar. Sen gick jag. Det var väldigt varmt idag och mitt långa blonda hår blåste i vinden. Jag satte mig på bussen in till stan. Efter 10 min var jag framme. Jag gick in och satte mig vid ett ledigt bord. Jag gick och bestellde en kaffe latte och en vanilj muffin. Jag tog min muffin samt kaffe och satte mig ner. Lite längre bort satt fyra killar. Dom väsnades jätte mycket. Jag drack lite av min kaffe och tog en tugga av min muffin. Jag passade på att kolla insta. Oh! Jag orkar inte mer dom behöver ju inte skrika ut över hela cafet. Jag gick fram till dom och sa

Hallå?, måste ni skrika så högt.
Förlåt sa en av killarna. Han hade blont hår och gröna ögon. Nöjd gick jag därifrån.
- hallå vänta? Stanna!
Vad är det sa jag
Jag heter Felix sa killen. Och här är mitt nr. Sa han och gav mig en lapp.
Okej, jag är Alicia.
Vi hörs sa han!
Mm visst svara jag.
Varför skulle Jag ha hans nr?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Okej kapitel tre nu hejdå💕👌❤️