The Hunt o.r

Prolog

Jag var påväg hem till Omar, han hade sagt att det var bråttom. Jag hörde hur instabil hans röst lät så jag frågade om han var påverkad. Och han hade såklart nekat. Men jag tror honom.

Jag kom fram till hans trapp och klev in i trapphuset. Det luktade rök pga tanten som alltid röker inne i trappen innan hon går ut. Jag kom upp till Omars dörr och klev in utan att knacka. "Hallå!" Jag hörde att svagt "här borta" inifrån köket. När jag kom in såg jag Omar sitta vid köksbordet. Jag slog mig ner mittemot honom.

Jag såg skräcken i hans ögon, det måste vara väldigt viktigt, jag har aldrig sätt honom såhär förut. Han blängde på mig. "Natasha, jag måste fly, fly bort från Kiruna och i värsta fall bo i skogen. Det innebär att lämna dig och resten av mitt liv kvar" Jag blev förtvivlad. Vad var det han sa!? Han tänker fly. "Jag följer med dig"
"Nej Natasha, det är alldeles för farligt" "Struntprat, jag älskar dig och dör häldre på kuppen än att mista dig" Sedan såg jag frågandes på honom. Varför skulle han fly. Och som om han läst mina tankar pekade han på några papper. "Därför"

Jag gick bort till papprerna som visade sig vara brev. Och inte vanliga brev, inte sånna man får av sin släkt eller vänner och inte räkningar heller. Det var hotbrev.

Det mina damer och herrar var prologen till våran nya novell! Hare!
Peace out✌️ //Oggegirlen Julia