Låt mig älska dig

Party

//nu är hon sjutton (alltså nutid)//

Alla stod och dansade. Jag stod på ena bordet med Ashley och Edwin bredvid mig. Det var oftast såhär första helgen när skolan hade börjat, och alla andra helger för den delen.

Jag hade inte druckit så mycket, bara en eller två cider. Men jag hade kul ändå och dansade med mina vänner. Jag blev trött och gick därifrån. Då ser jag Grace och David stå i ett hörn och prata. Jag ler samtidigt som båda två går mot ett av sovrummen i nedre hallen. Jag går mot köket och tar ett glas vatten. Då känner jag någon krama mig runt midjan. Jag blir överraskad och skriker till.

-Skrämde jag dig? sa den välbekanta rösten.

-Jag fnittrade, vände mig om kysste Liam på munnen.

-Nej, sa jag efter jag kysst honom. Verkligen inte.

-Det tror jag visst du blev, sa han och pussade mig på kinden.

Han snubblade till och låg helt plötsligt på golvet. Oj, fan han har druckit allt för mycket.. Igen.

-Jag älskar dig men du måste lära dig att inte dricka för mycket, sa jag och hjälpte honom upp.

-Tror du att jag är full ska du se dig själv, sa han stöddigt.

Jag höjde ögonbrynen och sa till honom att vänta där han var/satt (då han ramlat igen). Jag gick och hämtade Bruce som satt i soffan och talade om för honom att han behövde köra Liam hem. Bruce, som inte var full, sa att han ändå var på väg hemåt och kunde ta med sig Liam i bilen. Jag suckade lättat och tog ett av glasen på bordet.

Jag satte mig upp i sängen. Jag blinkade och såg att jag var hemma hos Grace. Jag blev glad över det, kommer inte ihåg någonting från igår. Va fan va det i den där drinken egentligen? Jag sträckte på mig och gäspade. Bredvid mig låg Ashley, men var tusan var Grace. Jag knuffade på Ashley och hon muttrade.

-Kom igen Ashley! Vakna nu turturduva!

Hon vände sig om och kollade surt på mig innan hon satte sig upp.

-Vart är Grace? mumlade hon fundersamt.

-Jag tänkte precis fråga dig samma sak, suckade jag. Vi drar och letar efter henne då.

Vi hoppade upp ur sängen och sprang runt i huset och letade efter henne. Tillslut kollade vi i hennes föräldrars rum och där låg hon och sov. Vi fnissade åt henne och gick mot sängen. Vi båda slutar plötsligt att fnissa när vi ser en annan individ bredvid Grace. Jag och Ashley kollade på varandra, sedan börjar vi båda gapflabba. Jag vet inte ens varför eftersom det är extremt konstigt men vi bara skrattar och skrattar. Grace och individen, som då är David, sätter sig upp och kollar förskräckt på oss. Vi ligger på golvet och skrattar. När vi är klara sitter vi och andas tungt på golvet. Grace och David sitter fortfarande och stirrar på oss.

-Ut! skriker Grace då och kastar en kudde på oss.

Vi springer ut ur rummet och går ner till köket. Efter några minuter kommer David gåendes i snabb takt. Vi hälsar och han ler blygt och rodnar. Vi fnissar när han lämnat huset och då kommer Grace ner och in i köket. Hon kollar väldigt irriterat på oss och utbrister:

-Varför?! Ni vet hur mycket jag gillar David och ni vet hur blyg han är, han blev helblyg när ni försvann. Jag försökte prata med honom men han bara mumla. Nu kommer han tro att jag skrattar åt honom och tycker han är världens mes, hon tystnar och stannar upp.

Vi börjar fnissa åt henne.

-Sluta skratta, säger hon surt och korsar armarna.

-Ta en macka, säger Ashley och kastar en av brödlimporna på henne.

-Du behöver inte ta detta så seriöst, säger jag lugnt. Han tar inte så illa upp...

-Men han var bra, fnissar hon.

-Tell me everything, säger Ashley och Grace skrattar och berättar för henne.

Jag kollar klockan och ser hur mycket den är. Jag springer ut i hallen och sätter på mig kläderna.

-Ska du inte ha frukost? frågar Grace.

-Nej, hinner inte, säger jag och lämnar huset.

Jag tar bussen hem och när jag kommer innanför dörren skriker jag:

-Hej, jag är hemma!

Min äldre syster Dana kommer springandes ner för trappan och ställer sig framför mig.

-Hej, säger hon och hon ser ut som om hon är lite nervös.

-Vad är det med dig? säger jag, rynkar på ögonbrynen och går mot köket för att äta.

-Jo.. Alltså det är så att.. jag var på fest igår, jag avbryter henne.

-En fest alltså, bakfull eller? jag fnissar men hon stannar mig precis innan köket.

-Det är inte så som det ser ut.. jag gjorde en konstig min och fortsatte gå.

-Vad är inte som det ser ut..

Jag stannar upp i köket. På köksstolen sitter någon som jag aldrig någonsin trodde eller har velat se i mitt hus igen. Han lyfter på huvudet och våra ögon möts för första gången på flera år.
_______________________________

Jag vet att jag sa att nästa kapitel skulle komma inom ett par dagar, men jag skrev ett på direkten för att komma igång haha..

Sååå vem tror ni det är som sitter i Chloe's kök? Haha ni kan nog gissa, men hoppas ni gillade kapitlet! Jag tyckte att det var kort men låt mig veta vad ni tycker, ska det vara mer detaljerat eller mindre? Tycker ni om karaktärerna?

Puss xxx