Erwin X Läsare (in Swedish)

Flickvän

Det var en varm sommarmorgon när spaningsgruppen återvände från ett uppdrag utanför murarna. Som alltid var det stora förluster De var svåra att hantera. Y/n red upp bredvid Erwin och tittade på honom, "Erwin..." Hon viskade, men han vände bara bort huvudet. Han kände skuldkänslor. På detta uppdrag var y/n:s barndomsvän där. Y/n bad Erwin flera gånger att inte sätta dem i gruppen som skulle vara i direkt kontakt med Titans, men han lät sig vägledas av sina känslor och packade ändå in dem i just denna grupp eftersom han inte ville att Y / n eventuellt skulle vara Skadad eller till och med dör. "Erwin, det är inte ditt fel, en av oss var tvungen att dö, det är livet som soldat", sa Y/n tyst till honom. "Jag är ledsen y/n", svarade Erwin och red fram i snabb takt. "Lämna honom i fred, han behöver alltid lite att återhämta sig efter sådana uppdrag", sade Levi, som plötsligt dök upp bakom henne. Y/n nickade och red mållöst. Han hade rätt, så många har sina barn, föräldrar, förlorade syskon eller vänner. Kan en sådan ursäkt göras i mänsklighetens namn? Definitivt inte. En dag skulle mänskligheten kunna leva fritt, och då skulle de ha hämnats hela sin förlorade kamrat. När de slutligen anlände till högkvarteret väntade redan de nyaste medlemmarna i spaningsgruppen där. "Eren Jäger!" hälsade Y/n en relativt ung man välkommen. "Så du är en ökänd titanskiftare?" frågade hon Ett medlidande leende. »Ja», svarade pojken och tog sin häst ifrån henne. "Mitt namn är-" startade y/n men avbröts av Levi, som kallade henne till sitt kontor. "Ni kommer säkert att ses igen någon gång", svarade Y/n snabbt och gick med stora steg till den höga byggnaden där de alla gick över. »Finns det något specifikt för Levi?» frågade Levi, något förvirrad, varför hon kallades till honom just nu. "Jag vill att du ska vara med mig och Ett medlidande leende. »Ja», svarade pojken och tog sin häst ifrån henne. "Mitt namn är-" startade y/n men avbröts av Levi, som kallade henne till sitt kontor. "Ni kommer säkert att ses igen någon gång", svarade Y/n snabbt och gick med stora steg till den höga byggnaden där de alla gick över. »Finns det något specifikt för Levi?» frågade Levi, något förvirrad, varför hon kallades till honom just nu. "Jag vill att du jobbar med mig och Hanji tar hand om pojkens utbildning tillsammans" Svarade torrt. »Hur vill ni?» frågade y/n med förvåning. "Men varför jag?". "Ingen aning, Erwin ville ha det så." Nu var y/n ännu mer förvirrad, men Erwin hade tydligen tänkt på något, så hon bara lämnade det på det.

Detta är min första FF på svenska, jag brukar skriva på tyska, så jag skulle gärna se några provisioner och förslag på förbättring. Jag hoppas att det finns människor som gillar det här kapitlet. Ha en trevlig dag! :)