Pojkar Som Gråter - Dante x Axel

Kapitel 14

Dante, sista skoldagen 2009, (14 år) (13 år)

"Är du taggad?" Carmelo hoppar vilt omkring mig, medans jag sitter i en utav de bekväma stolarna utanför Måns kontor "Det blir väl skönt men inget jag går och taggar upp till direkt" svarar jag honom, jullov är överskattat, visst är det skönt att vara ledig och sånt men själva hypen kring det är onödig. "Du följer med ikväll va?" han ler busigt mot mig och jag nickar "Såklart" "Ludde ska också med, du kan väl fråga Jiggy" flinar han och jag suckar "Visst varför inte" ler jag även om jag egentligen inte vill, vill inte att hans ska inse hur jag är med Ludde och Carmelo, speciellt inte med alkohol i kroppen, Annicka vinkar in honom på rektorskontoret "Eismann" yttrar hon och han suckar "Jaja jag kommer" direkt har all energi sugits ur honom, eftersom vi inte direkt har blivit bättre än innan så får vi inte ens ha gemensamma möten längre, vilket suger. Egentligen är det säkrare att vi har gemensamma möten eftersom Carmelo har en tendens att börja tjafsa emot och göra allting värre än bara en hemringning.

Händerna krampar hårt om armstödet, jag vill så gärna gå in dit och skydda hans rygg, så som vi alltid gör men någonting stoppar mig, någonting som heter Annicka, jag vet redan om att jag är knallröd i ansiktet för det är ansträngande att bara sitta här, höra de höjda rösterna och veta exakt vad som komma skall. Carmelo kommer gå i gång och börja spotta ur sig en massa, kanske tillochmed börja agera utåt, jag tar beslutet långsamt, om rösterna höjs så går jag in, om rösterna höjs så går jag in, om rösterna höjs så går jag in, om rösterna höj, jag sliter upp dörren.

 Jag har knappt reagerat på min egna handlingar och jag ser Carmelo som också är röd i ansiktet av ansträngning, Annicka som har stannat upp mitt i en handgest, vad händer egentligen här? "Lindhe ut med dig" jag skakar bestämt p åhuvudet åt hennes påstående "Ni gö" "Gå härifrån Lind!" avbryter Måns mig barskt "Lind-h-e" rättar jag honom och som den rebell jag är står jag kvar i dörröppningen, tar ett kliv till in på hans kontor. "Jag varnar dig Lindhe, ett enda steg till och du är avstängd i en vecka till" han höjer fingret varnandes men jag ignorerar det går in och sätter mig i stolen bredvid Carmelo "Så nu kan vi ha gruppterapi igen" ler jag falsk och Måns börjar bli riktigt arg. "Ut härifrån jävla missfoster" direkt efter det tar han sig för munnen och ber om ursäkt men det är försent, det kommer som ett hugg mot hjärtat, spränger min verklighet.

Hur lyckas min mamma stå ut? Med mig om son, som inte ens kan fixa skolan smärtfritt och som jämt är i trubbel, som blir avstängd för det mesta, knappt ko "Lindhe, jag ber om ur" "Men seriöst, du kallar förihelvete inte en elev för missfoster? Vad är det för fel på dig? Dessutom är han bredvid mig min absolut bästa vän och jag tänker anmäla dig till allt och alla" Carmelo exploderar, så som han bara gör när han knappt ens vet vart han ska ta vägen av ilska. Han reser sig upp, vänder sig om och lyfter stolen högt över huvudet och skjuter ifrån, någon annan slänger en stol mot mig och plötsligt är även jag inblandad, jag vet inte hur många av rektorns extrastolar vi slänger iväg mot honom och Annicka, eller hur många de slänger på oss.

"Akta" skriker Carmelo och jag ser frågandes på honom, fattar inte vad det är som händer förens det blixtrar till vid tinningen, jag pressar hårt handen mot den, och börjar försöka ta mig ut "Dante, förihelvete vänta" jag stannar upp, känner smärtan rinna av mig och suckar lättat "Gick det bra?" jag nickar som svar på hans fråga, förvånad över hur fort blixten av smärta försvann. "Fan vi drar, ska vi hämta Ludde och Jiggy eller?" föreslår jag för ingen bryr sig väl om vi drar sista skoldagen? "Visst" flinar Carmelo och börjar jogga genom korridorerna, mot deras skåp och där deras schema. "Fan de började för två minuter sen" suckar jag "Och när slutar de?" frågar han vidare "Fyrtio, om femtio minuter" klagar jag irriterat, orkar inte vänta på dem i fyrtio minuter. 

"Jag har en ide" ler han efter en stunds funderande, han beskådar återigen deras schema, och börjar med raska steg gå mot klassrummet där de ska vara "Spela bara med okej?" väser han till mig och jag suckar men nickar, som om jag skulle göra något annat. Han höjer handen i en knackning men möts istället av dörren som öppnas och en ilsken Ludde som håller på att springa ner honom. Carmelo möter honom i dörren och går sedan in, står och pratar med deras lärare en stund innan läraren nickar eftertänksamt "Axel du kan gå, det rör er faster" yttrar läraren och jag ser hur hela han lyser av förvirring men han reser sig upp, tar sina grejer och går med tveksamma steg genom klassrummet, och ut genom dörren till mig. Jag är snabb med att omfamna honom, det känns så tryggt att ha honom nära. "Vad var det där?" väser han till mig när vi börjar promenera mot deras skåp "Äsch, vi har tråkigt och har slagits med stolar" flinar jag som svar, ser hans chokade min och skrattar lågt åt den. "Du, Dante kan vi inte slåss med stolar igen? Annicka kommer flippa" han avbryter mitt skratt och jag nickar, innan jag ens har hunnit överväga det.

"Hämta era grejer nu Yoggi och Luddeponken" yttrar Carmelo retsamt när vi kommit till deras korridor "Kä" "Jaja, vi fattar att du är upprörd Luddeponken, ta dina grejer nu" avbryter han Ludde och jag kväver ett småskratt. Jag tror Ludde är extra seg med flit, för han tar nästan fem minuter på sig att låsa upp sitt skåp och att sedan börjar plocka ut sina grejer tar ännu längre tid "Okej eftersom ni är så sega får ni tävla istället, den som vinner, vinner en flaska ikväll" utropar han och jag suckar men skrattar åt hans pris "En flaska?" ekar Jiggy förvirrat "Exakt darling, jag betalar" yttrar han skämtsamt och blinkar frenetiskt med ena ögat. 

Ludde har satt upp en växel och jag skulle ljuga om jag sa att jag vart förvånad för han är helt sjuk, speciellt när det gäller fester som vuxna brukar säga, och alkohol. Han skulle nog kunna göra allt för en klunk av den starka vätskan. "Och vinnaren är" Carmelo tystnar med flit och väntar en stund "Luddeponken, även om han nästan förlorade" flinar han och får ett slag av Carmelo. "Jaja kom nu vi drar" suckar våran vinnare och börjar släpa med sig Jiggy mot våra skåp, och när vi råkar gå förbi Annickas kontor och det finns lite stolar kan varken jag eller Carmelo bete oss längre, vi båda springer fram till stolarna som står utanför och börjar på skämt attackera varandra med dem, sen utstöter Carmelo något slags stridsvrål och ljudnivån eskalerar, jag skriker, Ludde skriker, Carmelo skriker och, Annicka skriker "Sluta!". 

Jag stannar upp mitt i ett utfall, ser mot henne och flinar innan jag fortsätter "Lindhe, Eismann, Jansson och Kronstrand, expeditionen nästa!" gormar hon och jag rycker på axlarna, går åt andra hållet med Carmelo i släptåg "Tyvärr Annicka vi hade tänkt dra och fika, vill du följa med?" frågar Carmelo och jag skrattar gör en hi-five med honom innan jag nästan går in i henne. "Upp nu!" hela hon är som förbytt, hon är argare än någonsin och vi gör som hon säger, och sätter oss utanför rektorn. 

Bra avslut på terminen.