"Måste dra nu, älskling" sa han och gav mig en snabb puss på kinden.
"Okej,men ta inte moppen det är halt ute" sa jag och log. "Min bror kan skjutsa dig hem"
"Behövs inte, Jag tar bara moppen och jag lovar att köra försiktigt" sa han och log hand speciella leende som jag faller för varenda gång han gör det.
Jag nickade och följde med han ut genom dörren och till garaget där hans moppe stod. Han tog av sig den vita Brooklyn Nets kepsen som klädde hans huvud och i stället så drog han moppe hjälmen över huvudet.
Han startade moppen och sedan så åkte han i väg. Det tog inte lång tid förns han försvann bakom horisonten.
"Hejdå" sa jag tyst eftersom att han inte sa hejdå innan han drog iväg på sin slitna blåa moped. Jag vände mig om och tog ett par tunga steg enda tills jag kom fram till ytterdörren. Jag drog ner det fula guldiga handtaget och sedan steg jag in i huset där jag bodde.Jag tog av mig mina skor och sedan gick jag långsamt in i köket för att ta ett glas vatten för att jag var oerhört törstig. Sedan så skulle jag passa på att kolla på ett avsnitt min favorit serie The Vampire Diaries nu när jag ändå hade tid. Jag fyllde ett stort glas med vatten. Och tog det sedan med mig upp för den vita långa trappan som ledde upp till övervåningen, där bland annat mitt tråkiga rum låg. Jag gick in i mitt rum och stängde dörren efter mig. jag tog fram min dator och la mig sedan i sängen och satte på TVD.
Jag vaknade av att min telefon ringde. Jag sträckte mig efter min gamla iPhone 3.
"Hallå?" Sa jag trött
"Hej, det är Magnus Felix pappa" sa personen i andra änden av telefonen.
"Jaha" sa jag och gäspade.
"Du, jag undrar bara om Felix är hos dig?"
"Vaddå är han inte hemma?" Frågade jag oroligt. "han sa att han skulle hem" sa jag lågt.
"Aha men då kommer han nog snart" sa Magnus och la sedan på luren.Då kom jag att tänka på vad jag hade sagt till Felix tidigare.
Jag hade sagt att han inte skulle ta moppen för att det var halt ute. Det var då jag insåg att något hade hänt.Eftersom att jag hade somnat med kläderna på och datorn i knät så stängde jag bara ner datorn. Och sedan rusade jag ner för trappen. Jag drog snabbt min svarta skin jacka över ryggen, och sedan drog jag på mig mina vita Converse skor. Jag öppnade den oerhört fula dörren och smällde den hårt efter mig, när jag skyndade mig ut för att ta reda på vart Felix var någonstans.
Jag sprang tills jag kom fram till horisonten, där jag inte längre hade kunnat skymta Felix när han åkte från mig. Ett par meter fram kunde jag skymta blåljus. Från sirener på en ambulans eller polisbil. Eller så var det både och. Jag sprang så snabbt jag kunde fram till platsen. Jag hade nog aldrig sprungit såhär snabbt förut.
När jag anlände till platsen så stod en stor lastbil där och rykte. En bit ifrån så låg det en moppe. En sliten blå moppe. Felixs Moppe.
Min hand flög upp till munnen och hela jag skakade. Hade han krockat med den där lastbilen? Jag kollade på den stora lastbilen. I den satt det en man som såg ut att vara i 30 års åldern. Han satt i förar sätet och grät samtidigt som han var chockad.
Jag skyndade mig fram till Felixs moppe. På sidan om den så låg hans vita iPhone 4. Skärmen var sprucken och helt förstörd.Jag kände hur någon tog tag om min axel. Jag vände mig om i ett ryck. Framför mig stod en tjej som verkade jobba i ambulansen. "Vet du vems moppen är?" Frågade hon. Allt jag kunde göra var att nicka.
"Vems var det?" Frågade hon
"Min pojkväns. Felix heter han. Felix Sandman." sa jag tyst och jag kände hur mina ögon vattnades.___________________________
Detta var det första kapitlet, vad tycker ni hittills? Är den bra eller dålig? Kommentera vetja🌚Är inte så bra på att skriva berättelser men aja👏
Jag kommer försöka att minst uppdatera denna bok en gång i veckan så ni vet. Men det kan bli oftare.
Men nu är klockan halv tre på natten så nu ska jag sova💁
YOU ARE READING
LET HIM GO~ F.s
FanfictionJävla väder. Jävla moppe. Jävla lastbil. Allt sög. Felix. Min Felix hade krockat med sin moppe och en lastbil, och låg nu i koma. Ingen visste om han kommer att slå upp ögonen igen. Om Felix lämnar mig kvar här på detta meningslösa ställe som kallas...