Säg inte nej *On hold/Will not be updated*(boyxboy)

Kapitel 7

Kims pov

Jag vaknar upp och känner att det bränner i midjan, min tunna kropp hade fått et skott utav en elpistol. Det sved så mycket att jag knappt kunde andas. När jag försöker tränga bort smärtan så kommer jag på att det inte ser ut som vi är i min garderob längre, det var mörkt och det var väldigt kallt. Jag känner dock något varmt som är tätt intill min rygg, det var Casper, han var bunden ihop med ett rep tillsammans med mig. På något sätt kändes det tryggare med honom där och han vaknade till. Det första han sa var

-Hur mår du?

Han brydde sig inte ens om sig själv när han också fått ett skott han hade sprungit fram till mig och hade fångat mig i sin famn, fast han kanske klarade det bättre än mig, han har ju stora snygg, söta, underbara sexiga... muskler. Jag vet att jag inte borde känna så här, jag skulle inte känna så här. Man fick inte, man fick inte för tjejerna, ens föräldrar skulle tycka man var konstig, eller?

-Kim mår du inge bra? jag ska få ut oss här ifrån

-nej, jag mår bra, eller vänta kan du få ut oss?

-Ja, jag bara kanske tog ditt blad från badrummsskåpet så du inte skulle kunna skära dig mer, han kollade ner i marken och blev kritblek.

-Aww, du är så snäll sa jag och kysste honom på kinden så gått det gick, och hans kritvita ansikte blev knallrött och han försökte nå min mun men... han lyckades inte, istället så skar han upp repen som hade skavt mot min hud och den smärtan var hemsk.

-Var är vi?

-Vet inte, men din mamma är ju känd så det vore inte konstigt om det har något med henne att göra. sa Casper tyst.

Vi gick runt i det mörka rummet och letade efter någon utgång då vi hittade en dörr som ledde till ett lika mörkt rum men en aning varmare och jag kunde sluta huttra.

Plötsligt känner jag hur en gigantisk hand landar på min axel och jag kollar bak och ser Mosef...

-Hej KIM, hur har du haft det? Mosefs läspande gjorde det en aning svårare att urskilja vad han sa och eftertrycket på mitt namn var inget jag någonsin gillat... "vänta vart tog Casper vägen han var här för någon stund sen?!"

-VA, VART ÄR CASPER?!

-Så den lille fegisen vågar i alla fall snacka nu... du kanske växt upp lite sen förut KIMMY

-SL, sluta, vart e han?

-Vi kastade bara in honom i rummet ni var i när ni vaknade

-Vad vill ni?

-Vi vill bara ha ett enkelt snack med dig lille Kimmy

-Och om jag inte gillar att prata då!

-Då så händer samma sak som förra gången

"Ne, nej inte slagen, inte smärtan..."

-Vad är det ni vill snacka om då? Fick jag motvilligt ur mig och han kollade ner på mig skrattandes.

-Vi vill bara att du enkelt ska arbeta för oss ett tag, pluss så får du muskler... vilket du kan behöva annars kommer du aldrig bli känd som din mamma, det är väll det du vill...

-Va, vad inkluderar jobbet?

-För det första så får du inte se din familj eller någon du känner på 3 år, för det andra så ska du fixa vapen till oss och det tredje är bara för att vi fått in en ny chef som... gillar svarthåriga tonårskillar, om du fattar vad jag menar hahahaha

-Bar, bara ni släpper Casper...

-Oh, så du kommer faktiskt ställa upp, det räcker tydligen med att ha en annan kille inlåst för att du ska göra vad man säger

"Du fattar värkligen inte vad kärlek är gör du, kärlek efter bara några veckor är något du aldrig kommer få"