Frusen tid: Raderad

Glömd

Sida vid sida, hand i hand går de. De enda varelserna som andas på jorden. De har blivit vana vid att se en person i en stilla bil med vidöppna ögon, eller en barnvagn som rullat ner för en backe och fallit omkull. Världen är i otakt. Om de klarar av uppdraget så kommer det att vara som om Skaparen trycker på play och planeten snurrar igen. Men tänk alla som vaknar upp, tänk den kvinnan som höll i den barnvagnen. De kommer att få panik, så även om jorden är kaotisk nu, kommer det att bli värre sen.

 Elijah var den som höll sig lite undan, inte försökte komma nära de andra. Men han var också den som gick först, han kunde vägen. När Elijah föddes med sin speciella själ så fick han något mer, han blev också synsk, men på ett speciellt sätt. Han kunde se Skaparen, han kunde se alla ledtrådar och störst av allt så visste han hur de kunde klara sig, som om han fick ett slags sms från Skaparen.. Det var tre veckor sedan de såg Budskaparen. Alla fick inte komma dit, endast Elijah, Derek och Aurora. Det verkar troligt, eftersom de är på något sätt ledarna. Alla vill veta vilket uppdrag de fick, men det verkar som om de har en slags tystnadsplikt. 

 "Elijah, kan inte vi vila snart?" sa Coline tröttsamt och försökte att hinna i kapp Elijah. "Vi måste fortsätta gå, du vill inte bli raderad av Skaparen eller?" Elijah tittade inte ens bakåt på Coline och fortsatte framåt. "Elijah, det finns hus här, kan vi inte bara vila ett litet tag, solen gassar ju på oss" Aurora väntade länge på Elijahs svar, flera minuter tog det innan han ens öppnade munnen. "Ni får en timme, inget mer" Elijah såg oerhört missnöjd ut men han svängde höger ändå in på det sista huset på gatan och ställde ner ryggsäcken. Elijah respekterar Aurora, han har sett saker som hon har gjort för gruppen som är otroligt.  Elijah sitter på farstun. "Tack Elijah, vi kommer ut om en timme" Aurora log och gick in i huset. Inuti var det kvävande och man fick nästan inte någon luft. I bokhyllor och på skänkar står tiotals familjefoton. Lola öppnar fönstren och låter lite luft komma in.

"Var är människorna?" frågar Derek och tittar runtomkring. "De kanske so.." Någon skrek till. Aurora sprang in till rummet bredvid. Där stod Coline med vidöppna ögon. Hennes blick var på bordet, där en familj satt. På vänster sida en flicka i Colines ålder och på höger sida en bebis i 2 års åldern. "Förlåt, jag blev skrämd" hennes händer skakade. "Det är okej, kan fatta att om man går in till en matsal att man blir skrämd när det sitter en familj som dockor runt ett bord, jag vet hur du känner" sa Aurora och log." "Vad hände?!" Oliver, Colines bror, kom in springandes. Aurora pekade på familjen och sedan nickade mot Coline. "Oliver, kan vi prata i enrum?" Aurora nickade mot ett rum. Oliver nickade och följde efter Aurora. Aurora satte sig ner på flickans säng. Aurora tittade upp på Oliver med en orolig blick. "Jag vet" sa han och spände käkarna. Aurora tittade allvarligt på Oliver. "Om inte hon vänjer sig snart kommer hon inte klara uppdraget och då vet du vad som händer, hon blir raderad". "Vad menas ens med det, det finns inte något som radering" sa han och tittade på Aurora. "Såklart du inte vet, det som händer för den som blir raderad är att den försvinner, och alla glömmer bort att den ens har existerat, till och med du" ."Vad ska jag säga till henne då?" Oliver tittade ut genom fönstret och drog handen genom håret. "Inget, du måste hålla henne lugn och se till att hon lär sig, berätta aldrig detta jag sa till dig, förstått?  "Men vad händer efter om min syster blir raderad?" Aurora reste sig upp och gick till dörren. "Vi blir en man kort".

 Utanför stod Elijah med armarna i kors. "Vi måste gå, nu". "Det har bara gått en kvart" sa Aurora irriterat. Elijah tittade bestämt på Aurora. "Visst, som du vill." Aurora tog upp ryggsäcken och gick till matsalen. Coline stod fortfarande där. "Coline, kom nu." Coline var tårögd. "Tänk om vi inte klarar uppdraget, vad kommer att hända med dem?" Aurora tog Coline i handen men Coline drog bort den lika snabbt. Oliver kom in i rummet. "Det är okej Coline, vi kommer att klara det, det ska Aurora se till, visst?" Oliver tittade på Aurora. Hon nickade och log mot Coline. Coline gick till Oliver och tog honom i handen. Aurora knackade på badrumsdörren där Lola var. "Jag kommer snart!". "Skynda dig, Elijah säger att vi ska fortsätta". Aurora fortsatte till vardagsrummet där Rosa, Mila, Cara och Derek spelade kort. "Hörni, vi måste fortsätta, på Elijahs kommando." De nickade som svar och fortsatte att spela kort. "Förresten, vart är Peter?" Derek kliade sig bakom örat. "Han gick på toa" Derek tittade stelt på Aurora. "Peter, kan du hämta lite konserverad mat och vatten från köket?" sa Aurora. "Kan ni tjejer hämta lite nödvändiga saker som tandkräm, tvål och filtar och sånt?" Mila och Cara nickade." Aurora marscherade mot badrummet. Hon knackade hårt. "Peter, kom ut nu!" Hon knackade igen. Det var tyst. "Peter och Lola kom ut!". Dörren öppnades och Peter kom ut. "Ta det lugnt, får man inte gå på toa i fred?" Aurora log irriterat mot Peter. "Var är Lola får jag fråga?" Peter tittade på Aurora. "Vadå, var hon där inne eller?" sa han och tittade in i badrummet. "Jag vet vad ni gjorde" Peter log mot Aurora. "Fattar inte vad du menar, kan du förklara?". "Du vet vad jag menar" frustade Aurora. Peter flinade och gick ut ur badrummet. "Om det skulle vara så, varför skulle du någonsin ha brytt dig?" Aurora suckade. "För att detta inte är en hångellek". Hon drog honom till matsalen och pekade på familjen. "Det här är verkligheten". Peter tog ett äpple från bordet. "Varför tror du att det var det vi gjorde om vi någonsin gjorde nåt?" Peter flinade och tog en tugga. "Kom igen alla, vi ska gå nu!" ropade Aurora och gick förbi Peter. Elijah stod i dörröppningen. "Har alla kommit?" frågade Aurora. "Inte Lola" sa Elijah. Aurora tittade konstigt på Elijah. "Vem är Lola?".