Mr. Popular and I - Swedish Translation

KAPITEL 2: Jag möter familjen Parker!

Mina föräldrar och jag kliver alla ut ur bilen. När allas dörrar är stängda låser pappa bilen med hans bilnyckel och börjar gå mot Malcolms stora, fyrhjulsdrivna, skinande svarta BMW. Malcolm visar vägen upp till hans hus och tack och lov tar det bara några minuter att gå upp, men ändå så är bostadsområdena väldigt olika.

Runt den här delen av staden står enorma enskilda hus, alla med trädgårdar på åtminstone 100 meter som avskiljer dem från de andra hemmen. På deras uppfarter står bara de senaste och mest exklusiva bilarna, något som jag bara kan drömma om att ha en dag. Jag blickar missbelåtet på vår egen rostiga VW som vi har haft så länge jag kan minnas. Bilen har inte bara en inte-alls-så-snygg-design, utan nu har den dessutom fått flera repor från där delar av vårt hus landade på bilen när det rasade.

Vi kommer uppenbarligen inte att ha råd med en ny bil på ett bra tag.

Men nu, när jag kollar upp på den vackra herrgården som tillhör Malcolm och hans familj, får det mig att undra om han har några barn. Har han en dotter runt min ålder?

"Ja, det här är mitt hus," säger han och kliver ut ur förarsätet, stänger dörren på hans lyxiga bil och låser den med hans nyckel. "Vad sägs om att jag visar er alla in?" säger han och ler mot oss.

Jag inser då att jag fortfarande är i mina nattkläder, korta shorts och ett linne. Toppen.

'Jag har i alla fall min morgonrock,' tänker jag och drar den närmare runt min darrande kropp. Vi följer efter Malcolm upp för trapporna vid pelargången och väntar framför huvudingången. Malcolm letar runt i hans ficka och kommer upp med en nyckel som är fäst i en nyckelring. Särskilt en utav nycklarna står ut mot de andra och fångar mitt intresse.

Efter att ha studerat den gula fyrkantiga plasten, ser jag att det är en skolnyckel som föräldrar ofta får när det är föräldramöten. Då kanske han har en dotter trots allt. Jag försöker gå igenom i huvudet alla tänkbara tjejer i min årskurs som möjligtvis kan vara Malcolms dotter, men eftersom jag inte vet hans efternamn, blir det svårare för mig att gissa.

Jag måste tänka på en tjej som är rik, och som kanske har på sig väldigt dyra kläder.

Snälla, snälla, snälla säg inte att det är Georgia Blakeman.

Hon är den rikaste tjejer som jag känner, och även den snobbigaste, bitchigaste och flörtigaste tjejen. Om hon är Malcolms dotter sover jag hellre med hunden - om de har någon.

Malcolm öppnar äntligen dörren och ber oss att gå in först. Pappa nickar artigt åt honom och stiger in på marmorgolvet som täcker hallen och mamma och jag följer efter, och sedan Malcolm som stänger dörren efter sig.

"Välkommen hem," ler han åt oss.

Jag känner en trygg, varm känsla när han ler mot oss; vilken fantastisk person han är. Jag applåderar för dig Malcolm. Precis när jag känner för att att klappa, vilket jag ändå inte skulle göra eftersom det bara vore konstigt, hör vi fotsteg som kommer mot oss bakifrån. Klacken av tofflor, som slår mot det krämfärgade marmorgolvet som täcker golvet vid ingången, kan höras.

"Välkommen!" hör jag en röst säga och vänder mig om. Rösten kommer från en brunett kvinna, som ser ut att vara i ungefär samma ålder som Malcolm. "Jag heter Brenda," säger hon och sträcker fram en hand för att hälsa på min pappa.

Efter att ha gett min mamma en kram, vänder hon sig till mig och ger mig samma gästvänliga, men hårda björnkram. Hon kramar om mig hårt, och jag försöker att inte flämta från smärtan av hennes armband som hon pressar mot min rygg. Efter att hon släppt taget om mig nyper hon mig i båda kinderna mellan pekfingret och tummen, och ruskar om mina kinder.