James och Nova

Kapitel 1 - Skottet

Nova suckade högt för sig själv när hennes batteri på mobilen dog. Hon var på väg hem, det var sent och hon var riktigt trött, och dessutom inte på humör alls. Det var mörkt ute, men alldeles vindstilla, en bra natt helt enkelt. Hon såg sig nyfiket omkring när hon hörde röster, det lät nästan som ett bråk, och hon började följa rösterna för att se vad som hände.

James spände sina käkar och spände blicken på Julian som stod på knä framför honom. Han var skyldig James en summa pengar som han inte betalat tillbaka. 
"Du tvingar mig till det där, Julian. Det är inte jag, utan du. Ifall du bara gett mig pengarna när jag bett om dem, så skulle vi inte vara i den här situationen." sade James lugnt och laddade pistolen innan han avfyrade skottet rätt i pannan på honom. Han la ner sin pistol och såg på Alexander och Eric gå fram, de skulle städa upp efter honom. James suckade lågt och drog handen genom håret, han var riktigt trött och pallade egentligen inte alls med detta denna kväll. Han ville egentligen vara hemma och sova eller något.

Nova lyssnade på vad som sades och ryckte sen till när skottet avlossades, hon hade sett allt. Hon tog ett djupt andetag och började backa, utan att alls se vart hon gick, och självklart så låg det en sten bakom. Hon råkade backa på stenen så den flög och slog i en vägg. Nova bet sig hårt i läppen då det lät högt, och nu hoppades hon att dom inte hade hört henne, utan bara trott att det var en råtta eller så.

James rynkade på pannan åt ljudet och drog snabbt upp sin pistol. "Ta hand om Julian." väste han åt killarna och gick mot hållet där ljudet låtit mest ifrån. Han höll fram pistolen och flinade smått då han fick syn på en tjej. Han stoppade ner pistolen och satte sig på huk framför henne.
"Hej, sötnos. Såg du något?" frågade han med överdrivet mjuk och len röst.

Nova kollade upp på killen som hade kommit dit, och hon visste inte riktigt om hon skulle ljuga eller tala sanning, men när hon såg hans pistol, även fast han stoppade undan den, så bestämde hon sig direkt för att ljuga. Hon ville bara hem nu, men hon var inte dum, utan hon förstod att det antagligen inte alls var så det skulle bli.
"Nej..." ljög hon och försökte backa även fast hon satt ner. Nova rättade snabbt till sin tröja, då han antagligen skulle kunna se ner i den.

"Säker?" log han och såg på henne, han sket fullständigt i hennes utseende vid det läget. Hon var bara ett vittne som han visste hade sett för mycket. "Jag kan köra hem dig, kom." log han och sträckte fram handen mot henne. Han fuktade sina läppar och granskade henne sedan lite snabbt. Hon var väl söt, han väntade otåligt på att hon skulle ta hans hand.

"Du ljuger..." sa hon lågt. "Jag är inte dum i huvudet, du kommer inte köra hem mig!" sa hon och ignorerade hans hand helt. Hon reste sig upp och började backa, vilket slutade med att hon backade in i väggen bakom. Nu var hon rädd över vad han skulle göra. "Jag såg ingenting..."

"Hey, det var självförsvar okej?" suckade James och rynkade lite på pannan. "H- han höll på att skjuta min kompis, jag visste inte vad jag skulle göra. Allt jag gjort ikväll har gått fel, låt mig göra rätt genom att köra hem dig." sade han, lätt ärlig då han var bra på att spela. Han drog handen genom håret och såg på henne med bedjande blick.

Nova granskade honom osäkert, hon visste inte riktigt vad hon skulle tro, och hon visste inte heller vad hon skulle säga.
"Jag hörde er..." sa hon och drog snabbt bort en hårslinga ur ansiktet. Hon såg ner i marken när hon insåg att hon hade sagt lite för mycket.

"Jag kan förklara allt." sade han och såg på henne. Han såg sig omkring och flinade smått då någon av killarna råkade knäcka en kvist under foten. 
"Vi måste skynda, hans killar kommer tillbaka." sade han och tog snabbt hennes hand. "De är mördare, vi måste gå nu." lade han till, tänkte få med henne frivilligt.