James och Nova

Kapitel 26 - Hon flyr igen

När Nova öppnade ögonen igen så blev hon lättad över att hennes familj inte var kvar där längre. Doktorn har nog säkert slängt ut de ur rummet. Hon såg sig omkring i rummet, mer detaljerat den här gången. Det stod en vas med vita rosor, hennes favoritblomma och färg, på ett litet bord i kanten av rummet. Rummet var också vitt, nästan för vitt. Så äckligt vitt att Nova nästan ifrågasatte om hennes favoritfärg ens var vitt längre. Hon testade att resa sig upp från sängen, och till hennes förvåning så kunde hon göra det utan att känna att något hindrade henne. Men Nova gick ändå försiktigt till den vita garderoben som låg mittemot bordet med blomvasen på. Hon öppnade garderoben och såg kläderna hon tidigare hade på sig hänga på klädhängaren och skorna på botten av garderoben. Nova bytte snabbt om och gick sedan mot dörren. Hon öppnar den och ser sig försiktigt omkring. Ingen familj. Vart är de egentligen? Nova ville helst inte träffa dem, men hon ville åtminstone veta vart de var. Hon stängde dörren bakom sig och läste skylten på den. 

''Rum 412'' sa Nova tyst för sig själv och tänkte efter. Jag måste nog vara på fjärde våningen.

Nova gick ner för korridoren och hoppades på att den skulle leda henne till en hiss, och det gjorde den. Hon tryckte på en knapp och efter några sekunder öppnades dörrarna till hissen. Hon klev in och tryckte på knappen med en nolla på och dörrarna stängdes. Sedan efter ett svagt 'pling' öppnades dörrarna igen och Nova klev ut. Och precis så som hon förväntade sig såg hon hundratals människor som gav ifrån sig en massa ljud. Nova ville gå därifrån, nu. Hon såg ner på sina skor och började snabbt gå mot utgången. Det gick långsammare ju snabbare hon gick, men tillslut var hon ute. Nova drog in ett djupt andetag med frisk luft och pustade ut det äckligt vita sjukhus luften. Nova såg över parkeringen och fick snabbt syn på hennes pappas bil, en glänsande röd Audi. Så de är fortfarande kvar därinne. Nova vände sig om och såg på sjukhuset. 

''Hejdå'' viskade Nova, knappt så att hon själv hörde innan hon vände sig om och gick mot busshållplatsen.

Nova började tänka på den där bilen hon såg, den svarta bilen. Det var de som dödade James. Vilka var de och vart var de på väg? Vem var den vitklädde mannen? Är de ute efter henne? Frågorna snurrade runt i hennes huvud som en karusell, i en oändlig cirkel. Ingen utav frågorna ledde till ett svar. Äntligen kom bussen och räddade henne ifrån frågorna, men de var fortfarande obesvarade. 

Nova visste inte vart hon skulle ta vägen, hon lät bara bussen föra henne någonstans långt ifrån alla hon kände. Hon var på flykt, igen. Men också på jakt efter människorna som tog livet av James. Detta kommer bli en lång resa, eller kommer det?

-----

Jag kände bara för att skriva efter flera (väldigt många) månader. Ganska kort kapitel, men det får duga...