Upp Till Bevis!

kapitel 1 Jobbintervjun

Brooklyn POV

Nu får jag inte ta och glömma något till intervjun. Jag måste vara förberred och antecka om jag jag glömmer säga något. Jag måste få det här extra jobbet så jag kan sluta jobba åt klädersbutiken dessutom är det kläder till men rika män som skryter om deras pengar. Vilka tror de att de är. Pengar köper man saker med men med pengar finner man inte äkta vänner eller kärlek för den delen. Det största företaget i Seattle vill att jag Brooklyn Smith som snart har gått ut ur skolan ska jobba för de. Har jag ens rätt utbildning. Än så länge har jag ingen utbildning men jag har kvar en månad på läkarutbildningen. Men att sitta på kontor och jobba extra, är det något jag vill? Det har aldrig varit en dröm för mig, mitt liv består av att hjälpa andra men Seattle economic Inc erbjöd mig kunde jag inte säga nej vem vill inte jobba där. Önska mig lycka till!

Jag Brooklyn Smith 23 år singel och lever på en bondgård med mina föräldrar en liten bit utanför seattle. Bongård är nog inte det rätta ordet men hästgård. Fortfarande oskuld, jag har inte direkt haft tid för en kille men men, mitt liv har precis börjat vem vet vad som väntar.

Hur jag blev intresserad av läkarutbildningen? Det började med att när jag var liten så fick jag vara med när ett föl föddes. Det vissade sig att fölet var i stress och på något sätt lugnade jag ner den. Då visste jag att jag vilka ville hjälpa djur, ju äldre jag blev ju mer utvecklades alla mina drömmar. Alla drömmar kan bli verklighet för det är du som gör de verkliga. Det har varit tufft att ta mig dit jag är men så värt det.

Herregud vilka stora lägenheter det är i seattle och trafiken är ju inte som hemma på landet. När jag kör förbi tittar jag på var alla har på sig nersläppt hår tajta byxor och klackar. Kommer de döma mig för min klädstil? Träningsbyxor, converse, en vit blus och håret uppsat i en munk. Jag passar nog inte in här. Jag åker upp i hissen och sitter i väntrummet. Alla har tajta kjolar och märkes kläder och ser professionella ut. Vad är jag jämfört med alla andra här antagligen en lantis tjej med lite tur.

- Ms Collins

- Snälla kalla mig Kristen var är min bror Christian han lovade att vi skulle äta lunch tillsammans

- Mr Collins är på möte och sedan ska han ha en jobb intervju

- Som vanlig då, han har aldrig tid för sin lilla syster.

Jag trodde hon skulle gå åt andra hållet men hon ställde sig framför mig och scanade mig.

- Du måste vara den som söker jobbet Kristen förresten, sa Kristen

- Ja, Brooke, sa jag blygt och tittade ner.

- Du är inte ifrån seattle va?

Hur vet hon det är det så tydligt.

- Vill du ha det här jobbet, frågar Kristen

Jag nickar.

- Jag har ett par svarta jeans som du kan få och släppt ner håret Christian har en svaghet för brunetter, sa Kristen

Jag gick in på toalettten och byte om det ser bättre ut och något mer går väl inte att fixa till. jag går ut genom dörren och väntar på att hon ska ge mig ett svar.

- Nå?

- Det är något som saknas men jag vet inte vad, jag har det släpp ner håret

.- okej

- vill du ut och äta efter intervjun, frågade Kristen

.- visst, sa jag Kristen är lika gammal som mig för hennes körkort ramlade ut när hon sträckte sig och jag kunde inte hjälpa det men jag tjuvtittade på det.

Hon verkar inte blyg för fem öre. Vill hon verkligen umgås med en fattig bondtös som mig. Jag menar titta hur hennes bror har lyckats. Jag behöver ju vänner i seattle när jag flyttar in hit. Alla i klassen kommer splitras imon en månad.

- Ms Smith Mr Collins kan ta emot dig nu

- okej sa jag följde efter henne

- Jag väntar utanför, sa Kristen medans jag försvann längre ut.

Jag går in genom dörren där är han Christian Collins han är inte alls gammal några år äldre än mig. Säkert bossig och tror han att han är bättre än alla osv. Herrejävlar han är så vacker. Hans mörkblonda hår och bruna ögon fylld med mörker och hemligheter. Jag sväljer hårt och sätter mig framför skrivbordet. Varför måste han vara framgångrik.

- Ska vi börja intervjun, frågar jag och låtsas vara bestämd och tuff

- Visst, sa han

- Vad vill du veta, sa jag

- Allt som jag inte redan vet, sa han

Vad vet han om mig har han hyrt en spion som har fiskat upp all information om mig?

- Jag går läkarutbildningen och avslutar den om en månad, sa jag

- intressant, sa han

- Jag bor en liten bit bort från Seattle med min mamma och pappa.

- Intressant

Intressant seriöst har han inget annat att säga? Han drar tummen på läppen och gör en koncentrerad blick.

- Varför vill du jobba här Brooklyn, sa han

- Kalla mig brooke, för att jag söker ett nytt jobb som jag kan betala mina studielån med

Intervjun fortsatte. men det här känns inte som ett jobb för mig alla är så professionella och jag, jag är jag.

- Jobbet är ditt Brooklyn

- Jag måste nog tacka nej

- Nej?! Så du menar att jag har spenderat tid med dig i onödan, sa han

- Det skulle jag inte påstå nu känner du iallafall mig till en vis del.

jag går in i hissen och ser att Christian står framför och glor på på mig.

- Vad sägs som en koppkaffe idag?

- Det vore trevlig men jag har andra planer, hejdå christian

- Brooklyn

Varför har han en sådan sexig röst. Plus att jag nästan kissade ner mig så nervös var jag.

Jag och Kristen pratade mycket när vi väntade på maten tänk att jag har så mycket gemensamt med en snobb eller hon är ingen snobb längre. plötslig ringer hennes telefon jag kan inte hjälpa me att tjuvlyssna.

- Du får ursäkta det är Christan

- hej ja jag äter lunch, ensam nej jag är med Brooke, Brooklyn

- Vad heter du i efternamn frågar kristen mig

- Smith, sa jag

- okej tack, Brooklyn Smith, hurså varför måste du veta allt, vi är på steakhouse

Hon pustar ut och säger christian kommer hoppas du inte blir på mig nu men han är väldig envis.

-Det gör inget sa jag.

Självklart gör det något jag håller på att kissa mer mig glömde gå på toa innan. Och nu kommer han hit för att käka lunch med oss kan han inte gå någon annanstans. Någon lägger handen på min axel och blodet rusar snabbt genom ådrorna.

- Hej igen brooklyn, sa han och bet sig i läppen

Fan han kom jag sa ju nej till jobbet kan det här blir pinsammare.

- Vi måste prata först Brooklyn du får ursäkta oss Kristen

- visst sa hon och blinkade åt mig

Christian drog bort mig från Kristen med ett hårt grepp. Vad vill han?

- Vad vill du? Är du ute efter pengar får du leta någon annanstans du ger dig inte på min familj din lilla guldgrävare? Lämna oss ifred?, sa Christian med en arg ton och illskan brann verkligen i hans ögon

WTF! Pengar nonsen! Det där var jag inte beredd på.

- HEJDÅ Christian dra härifrån, du har inget med dethär att göra, sa jag