The (Bad) Boy and Me!

Kapitel 2 -Skolan-

Kapitel 2

-Skolan-

*Beep*

*Beep*

*Beep*

Jag reste mig upp och stängde av alarmet jag inte ens minns att jag satte. Det måste ha varit pappa. Jag reste mig upp och gick mot min WIC och tog en vit magtröja med trycket GEEK på den och ett par rosa shorts. Innan jag började gå ner och mot köket tog ett äpple innan jag gick in i badrummet, borstade håret och borstade tänderna och sist men inte minst sminkade jag mig. Jag tänker inte gå in i detaljer. Jag tog min väska när jag kommit ut ur badrummet och pussade min pappa på kinden och sa ett snabbt hej då.

När jag kom fram till skolan ser jag inget annat en en parkering full med bilar snygga som fula, men desto närmare man kommer så började jag se var alla mopeder och motorcyklar var. Så jag körde ditt och nu undrar du säkert vad jag kör, jo, jag kör motorcykel. Jag parkerade motorcykeln och klev av den.

Jag tog av mig hjälmen och skakade på huvudet så att håret landade snyggt på sidorna. När jag tagit min väska och börjat gå mot skolan märkte jag allas blickar på mig. Speciellt killarna, men där var en kille som inte titta på mig som om han ville rycka av mig kläderna, han tittade knappast ens på mig, nej, han tittade på sin mobil. Hans kompis slog till honom på armen så att killen tittade upp och efter en liten stund sa den ena killen till honom något. Han vände huvudet mot mig och började titta på mig. Jag vände snabbt bort blicken och kände hur mina kinder började bli varma, så jag skyndade mig in.

När jag väl var inne började jag leta efter rektorns kontor utan någon lycka, tills någon tog tag i min axel. Jag skrek och hoppade till, jag vände mig om och såg en ganska kort kille med glasögon titta på mig.

"Hej, du är ny här va?, jag gissar att du behöver hjälp att hitta till rektorns kontor?, Kan du dansa?, jag har alltid velat kunna dansa", sa/frågade han mig, medan han drog upp glasögonen högre upp på näsan. Jag han inte svara på frågan innan en ny fråga kom och när han väl slutade prata började han gå, jag gissade att jag skulle följa med så det gjorde jag. Han pekade på en dörr och sedan försvann han in i folksamlingen utan ett enda ord till.

Jag öppnade dörren och satte mig på en stol och väntade på att något skulle hända. När dörren äntligen öppnades kom killen som jag stirrat på innan ut och utan ens ägna mig en blick, gick han där ifrån. Jag tänker inte börja prata om vad som hände där inne för jag kan säga dig, det hände absolut ingenting om inte hennes äckliga lök andedräkt räknas som spännande och att hon försökte få mig att använda hennes förnamn istället för miss Ranger. Ha inte för att det fungerade.

Att hitta mitt skåp var inte svårt, men däremot att hitta klassrummet var. Jag har nu lärt mig att jag hatar att flytta, inte nog med att jag saknar mina vänner, nej, jag ska så klart gå in i en person och tappa alla grejerna och med grejer menade jag min mobil. Jag gissade att man får grejerna när man kommer till lektionen efter som att mitt skåp var helt tomt eller så tomt du kan tänka dig att skolskåp kan vara. Vänta lite nu, jag har kommit lite ur spår här, jag gick nyss in i någon. Jag tittade upp och såg en kille med blont hår och solbrillor, han tittade ner på mig och sträckte sedan ut en hand, jag tog klumpigt i mot den, medans jag sträckte mig mot mobilen.

"Tack och ledsen för att jag sprang in i dig", sa jag och tog bort osynligt damm från mina shorts. När jag tittade upp igen såg jag honom inte, så jag vände mig om och såg att han börjat gå där ifrån och det var då det slog mig att jag kände igen honom, men var ifrån. Jag suckade lågt och kollade ner på mobilen för att se om den var hel men själv klart hade den fått en spricka i ena hörnan och denna gången suckade jag högt medan jag började leta efter klassrummet. Vilken lektion jag skulle ha hade jag helt glömt bort .

När jag väl lyckades hitta klassrummet vågade jag knappast gå in, men det skulle sett ganska skumt om jag stannade utanför och bara tittade på handtaget, ni undrar säkert varför, jo, för det var en glasdörr man kunde se mig. Så jag öppnade sakta dörren och började gå in och släppte handtaget så att dörren gick igen med en smäll och allas blickar vändes mot mig. Jag kände hur mina kinder började bli varma igen. Läraren bara nickade mot mig och gav mig en bok och jag kunde inte låta bli att skratta och skaka på huvudet. Men jag blev fullt medveten om att allas ögon hade blivit stora och att läraren härklade sig.

"Får jag fråga vad som är så roligt miss. . .",sa läraren och tittade på mig med irriterade ögon. "Miss Adams, sir", sa jag och pekade på författarens namn, läraren förstod direkt vad jag menade och började därför skratta lite lätt och elevernas ögon blev ännu större om det nu är möjligt. "Aaa då förstår jag allihopa, boken vi ska använda i år är skriven av ingen mindre än miss Adams pappa., berättade han högt för klassen och man kunde höra någon fejk hosta och säga "Easy A". " Host ingen frågade dig", sa läraren tillbaka och alla började skratta eller nästan alla, inte jag.

*****

Jag såg ingen av de två killarna på hela dagen efter morgonen då och det var inte som om jag letade bhä.

När jag kom hem sprang jag så snabbt upp på mitt rum som jag kunde och hoppades på att Ally min bästa vän fortfarande var uppe och hade slutat skolan för idag. Jag tog fram min laptop och gick in på Seeyou.com (vet inte om det finns en sådan hemsida så tar inte åt mig namnet eller något sådant.) och kollade om hon var in loggad, vilket hon var så vi satt och pratade om himmel till jord och så klart om killar.

---------------------

Hej!

Allihopa, jag kan säga för säkert att jag aldrig någonsin har gjort ett så här långt kapitel och ja för mig är det här långt. För med dessa sista orden så blir det 1147 ord och om man hoppar över dessa orden blir det bara 1059 ord men det är ändå riktigt mycket för att vara jag. Snälla säg/skriv vad ni tycker om boken hittills. Hon ser inte ut som på bilden men hon har de kläderna.

Rösta

Kommentera

Och

Så

Klart

Läs

Bye Bye ~E~