Fashionabel kärlek

Kapitel 1

Det droppade från kranen, jämna mellanrum, hypnotiserande. Dropp, dropp, dropp. Lampan i taket blinkade lite, trots den höga elkostnaden kom och gick elen som en bondkatt. Dropp, dropp, dropp. Kaklet var vitt och välstädat, hon hade inte klarat det på något annat sätt. Hygien freak. Dropp, dropp, dropp. Testet låg på kanten, vitt med en blå ända. Dropp, dropp, dropp. De två strecken synliga, trots att hon egentligen inte ville titta. Det hade gått tio minuter, en säkerhet på upp till 98 %. Dropp, dropp, dropp. Hon hade misstänkt det, var nästan tre veckor sen och borde antagligen tagit testet tidigare. Han hade inte velat använda kondom och hon hade gärna låtit honom komma inuti ändå. De hade gjort det så många gånger tidigare och inget hade hänt, hon tog piller. Dropp, dropp, dropp. Lukten från toalettstolen blev överväldigande och hon vände sig om för att spola, antagligen hade hon druckit för lite vatten igen. Dropp, dropp, dropp. Det var ingen mening att sitta här och fundera, hon hade svaret nu och förhoppningsvis skulle han bli glad. Sista året på juristprogrammet, de hade varit ihop under mer än fem år. Visste de hade haft lite tid för varandra på sistone men så var det, speciellt under tentaplugg. Dropp, dropp, dropp. Hon kunde berätta ikväll, han hade sagt att han skulle komma ikväll? Hon hade för sig att hon fått ett sådant sms denna morgonen. Det skulle bli bra, hon hade alltid velat ha barn, en stor familj, en leende make och en stor hund. Det var bra att vara en ung mamma, hon skulle orka bättre.

Adelin Elsa Andersson reste sig upp från toalettstolen och tvättade händerna. Hon behöll testet även om det kändes äckligt, han skulle vilja se det.

§

Pojkvännen i fråga heter Gabriel Hurtig och han hade på sig en mörkgrå kostym när han knackade på hennes dörr senare på kvällen. Som vanligt hade han med sin en vinflaska, för dyr för att hon skulle kunna märket och log det där leendet som fick hennes kinder att rodna, trots tiden som passerat.

"Gumman."

Hon steg åt sidan så att han kunde komma in och hjälpte honom av med överrocken. Gabriel var alltid klädd som om han var femtio och inte tjugofem. I början hade det varit något hon retade honom för. Han klädde sig som en gammal man, han pratade som en gammal man, fanns det mer saker han gjorde som en gammal man? Men när deras relation utvecklades hade hon slutat, Gabriel uppskattade inte skämten och de var elaka, hon kunde se det.

"Jag har beställt pizza, den kommer om fem minuter."

Det var inte Gabriels favoritmat, han föredrog om hon lagade mat, något klassiskt och dyrt men Adelin ville fokusera på att prata idag, sedan när hon berättat kunde hon ta fram den hembakade morotskakan från kylen. Av den anledningen ignorerade Adelin pojkvännens min och gick in i vardagsrummet.

"Gumman, jag har inte tid att stanna."

Gabriel följer efter henne. Adelin vänder sig om och tittar på Gabriel, verkligen tittar denna gången. Han ser ut som vanligt, klädd som vanligt, hår som vanligt, klar ren hud som vanligt.

"Vad har hänt, är det mycket med skolan?"

"Du är hopplös Adelin, förstår du inte att hela mitt liv inte kan kretsa kring dig hela tiden, du är ett konstant dåligt samvete."

Adelin släppte Gabriels bruna ögon och tittade ner i golvet, hon visste det, han hade berättat det många gånger och borde inte ha frågat.

"Jag blir bara orolig älskling, orolig att du inte tar hand om dig själv."

Gabriel pressar två fingrar mto näsryggen och tar ett djupt andetag.

"Ja, helt ärligt är allt för mycket Det är faktiskt anledningen till att jag kom hit idag."