Min enda kärlek

Kapitel 11: Är jag kär?

Han kollar på mig och ler.

Nej, vad pinsamt. Jag kollar bort. Jag reser mig upp och går mot Austin bestämt. Han kollar på mig med en frågande blick. Jag ställde mig framför honom och la armarna i kors.

- Om du vill säga något till mig är det bara att prata med mig du behöver inte sms:a! Sa jag.

- Förlåt, ville inte störa sa han och smög fram ett leende.

- Jaja sa jag och vände mig om för att gå tillbaka till Amira och Leja men Austin greppade min hand och jag kolla bak på honom.

- Varför är du så arg på mig hela tiden? Frågade han och kollade in i mina ögon.

Om jag ska vara ärlig, jag vet inte. Vad är det här? Varför känner jag som jag känner? Varför är mitt humör så konstigt? Kan det vara... Nej, det får det inte vara! Jag vet inte! Åå jag är så trött på alla känslor. Och allt startade när han började här..

- Hallå? Sa Austin och viftade med ena handen framför mitt ansikte.

Jag rykte till med ansiktet och kollade på honom.

- Kan du svara på frågan? Frågade han.

- Jag, jag vet inte sa jag och drog bort handen från hans grepp och gick ut till korridoren.

Jag gick och satte mig på en bänk en bit bort. Jag lutade mig bakåt mot väggen och suckade.

Kan jag verkligen vara kär eller förälskad? Jag har aldrig varit de. Är det så här det känns? Jag tog ett djupt andetag. Jag lutade mitt huvud mot väggen och slöt ögonen för att få mig lugnare.

Jag hörde någon fnittra lite och jag öppnar ögonen. Austin, såklart! När ska jag sluta bli överraskad? Jag bara blengde på honom.

Han tog tag i min hand och drog upp mig mot honom. Han la sin andra hand runt min midja och drog mig närmare honom. Tur att ingen annan var i korridoren, annars skulle det vara jätte pinsamt.

Han tog min hand med sin hand som han hade runt om och la den på hans bröstkorg, ovanför hans hjärta.

- Känner du? Frågade han svagt.

Jag nickade som svar.

- Så snabbt slår mitt hjärta när jag ser dig.. Sa han generat och kollade in i mina ögon.

Jag kollade ner och log för mig själv. Och kollade upp igen.

- Erkänn att du gillar mig! Sa han.

Jag kunde inte svara för att jag var helt mållös.

- Möt mig vid bänken i skogen efter skolan! Sa han och släppte taget om mig.

- Okej sa jag och han gick.

Vad hände nyss? Varför ville han träffas efter? Jag samlade mig och gick till nästa lektion. Vi hade spanska i 100 minuter sen slutade vi för dagen.

Jag gick till mitt skåp och tog min jacka. Jag tog ett djupt andetag och gick mot skogen.