Vem kommer sakna mig?

1-års dag

VIKTIGT!

!TRIGGER VARNING!
Våldtäkt och allmänt triggande saker handlar detta kapitlet om! Är det något du inte klarar av så hoppa av detta kapitlet!

En morgon öppnar Freddie fort upp dörren och sjunger.
-Ja må hon leva! Jag må hon leva uti hundrade år!
-Du kommer väcka henne, viskar jag men han sjunger bara högre.
Hope vaknar och börjar gråta och skrika. Hon är lättskrämd. Hon har sett mycket skit.
Jag sätter henne i mitt knä och håller om henne.
-Det är ingen fara gumman, det är bara pappa som sjunger, säger jag och hon kollar med sina stora ögon på Freddie.
-Grattis barnet! säger han och jag suckar.
-Hon heter Hope, säger jag och han slutar le.
-Det är ett fult namn, jag fattar inte hur dum man kan vara och döpa en unge till sånt.
-Jag har en present till barnet, säger han och lägger ner ett "paket" på sängen. Han har virat tidningspapper runt grejen och Hope börjar försiktigt dra bort pappret.
-Skynda då! säger han och drar bort papperet själv.
Det är en brandbil och Hope kollar frågande på den plastiga bilen.
-Roligt va? säger Freddie och jag ber att Hope gillar den. Allt för att Freddie ska gå.
Hon tar upp bilen och verkar intresserad av den. Detta är ändå hennes första leksak.
-När jag var liten som du älskade jag brandbilar, säger Freddie och sätter sig mittemot oss.
-Kan du säga "tack pappa" säger jag och ler.
-Kom igen säg det! säger Freddie entusiastiskt.
-Ho....
-Vad säger du gumman? säger jag och Hope försöker få fram något.
-Ho.. hoja! säger Hope högt.
-Vad är hoja? frågar Freddie och Hope pekar på mig.
Hon menar "hora" Hennes första ord är hora. En bit av mig dör inombords.
-Hoja? säger Freddie igen och han verkar inte fatta.
-Hon menar "hora", säger jag och Freddie slutar le.
-Vart fan har du lärt dig det?! säger Freddie högt. Hope börjar gny och jag håller om henne lite hårdare.
-Du har lärt henne det, säger jag och får en bitch slap av honom.
-Snälla slå mig inte framför henne, säger jag men Freddie bryr sig inte.
Han tar Hope ifrån mig och han sätter henne på det dammiga golvet.
Han trycker ner mig på min mage och drar bort mina trosor.
Han trycker in sig i mig och jag försöker vara tyst så inte Hope fattar att något är fel.
-Du har ett jävla jobb, det är att ta hand om MIN unge!
-Bäst för dig att du ser till att hon lär sig PAPPA fort som fan!
Jag gråter och ser att Hope börjar röra sig mot sängen.
-Gumman lek med brandbilen, jag kommer snart och leker med dig! jag kastar ner brandbilen på golvet och ser att Hope är distraherad. Jag skriker in i madrassen och Freddie slutar äntligen.
-Jag behövde detta, säger han och vänder mig om.
Han kollar in i mina ögon och jag ser hat.
-Du är min tills du dör, säger han och pussar mig i pannan. Jag försöker hålla tillbaka tårarna och han flinar åt mig.
-Upp med dig nu, det är bara lite kuk, du är van.

Han går äntligen och jag ligger helt still. Jag känner hur hans sperma börjar åka ur mig och jag skriker inombords.
Hope rör mitt hår som hänger ner mot golvet.
-Grattis på födelsedagen gumman, säger jag tyst till henne och snyftar till.

Hope lär sig fort olika ord. Men pappa är inte en utav dom. Varje dag hon inte säger pappa så våldtar han mig framför henne. Jag försöker se ut som att inget farligt händer, men ibland går det inte. Speciellt de gångerna han våldtar mig analt och oralt.
De gångerna han knullar mig oralt spyr jag och då blir Hope såklart orolig. Jag försöker bara le för att lura henne. Men mina tårar och tysta skrik ger motsatt effekt.

Hope har börjat väcka mig på morgonen.
-Vakna, säger hon och puttar på mig.
-Det är för tidigt Hope, försök sova, säger jag och vänder mig om så jag kan se henne.
-Vakna, säger hon igen och jag suckar.
Det är kallt som vanligt, jag tror att isoleringen har ett hål i sig. För vind kommer in även fast jag försökt trycka i tyg i hålet.
-Mat, säger hon och jag sträcker på mig.
-Du får knacka på dörren och se om pappa är hemma, säger jag och tänker att det är konstigt att det inte är så konstigt längre. Det är liksom vardag att vara inlåst och behöva knacka på en dörr.
-Mat! ropar Hope och jag vet att Freddie hatar när han tvingas gå upp hit.
Jag hör hårda steg i trappan och hör hur dörren öppnas.
-Sluta skrik! skriker han åt henne men hon ger sig inte.
-Mat Nu! Säger hon bestämt och Freddie suckar.
-Håll käften! Du får fan ingen mat innan du säger "Kan jag snälla få mat pappa"!
Hope skakar på huvudet och Freddie går mot mig.
-Ännu en dag när hon inte säger det! Lägg dig ner! säger han argt och jag vet att jag måste berätta det.
-Freddie jag är gravid..