The reality of nature

Kapitel 2

-Det är här jag bor. Isac har tagit henne till ett hus långt uppe på ett berg. Vi bodde där nere förut, säger han och nickar mot staden som ligger långt under dem.
Husen ligger öde och de är helt förstörda. På gatorna kryllar det av zombies.
-Jag förstår inte. Hur kan detta hända. Det är ju helt osannolikt.
-Tror du inte vi har undrat?
Då blir hon tyst, nickar och fortsätter att se på den zombiebebodda staden.
-Vissa kallar det apokalypsen, vissa tror att det är ett virus. Jag själv har ingen aning, säger Isac och suckar. De överlevande kvar bor precis som jag. Högt uppe. Där de inte får tag på oss.
-Bor du själv?
-Nä då. Jag har min farmor. Hon är den modigaste i hela världen. Han ler. Just nu är hon i skogen och plockar bär. Zombiesarna besöker inte skogen. Den ligger här på berget. Då hör de ett ljud lite längre bort.
-Nu är jag tillbaka Isac! Åh så trevligt du har hittat en vän!
-Hej farmor! Ja, detta är.. Detta är Sarah. Det gick fort för honom att komma på ett namn.
-Trevligt och träffas Sarah!
-Så trevligt att träffa dig med fru ...?
-Johnsson
-Fru Johnsson!
-Du kan kalla mig Megan, säger fru Johnsson och ler. Så hörni, skulle ni kunna hjälpa mig att plocka in alla bär och svampar?
-Absolut, säger Isac.
-Det är klart, instämmer hon nu kallad Sarah.
De bär in allting i huset och sedan börjar Megan göra middag.
-Sarah kan väl stanna här? Hon har ingen annan stans att vara.
-Såklart! Svarar Megan och ler. Har de förvandlat dina föräldrar?
-Jag vet int... Hon hejdar sig. Ja, de... Är förvandlade.
-Så tråkigt, säger Megan. Min man, min son och min svärdotter, de är förvandlade nu. Sarah ser att hon blir ledsen.
-Så Isac, när kommer din syster hem? Då går Isac fram till Megan och tar ett djupt andetag.
-Farmor?
-Ja?
-Michelle... Hon har blivit förvandlad.
-Inte en till, säger Megan och sätter sig vid bordet. Jag orkar inte med detta. Varför? Varför händer detta oss?