┉ˏ͛ ༝̩̩̥͙ ⑅͚˚ ҉ ⑅͚˚ ͛༝̩̩̥͙ ˎ┉
Ingenting eller allting?
Hur ska man någonsin veta om man har allt man någonsin behöver eller om man alltid kommer att kräva mer oavsett hur mycket man än får?
Hur ska man någonsin veta om det man har är tillräckligt eller om man behöver mer?
Hur ska man någonsin veta om det man ser ens är verkligt? Om det inte är det, varför ska man då gå runt och oroa sig för allting? Varför ska man då gå runt och oroa sig för att vart man än går så kommer något dåligt att inträffa?
Går man till ett annat café än vad man brukar göra, oroar man sig för att fikat inte kommer att vara lika gott där. Åker man flygplan oroar man sig för att det ska krascha. Om någon man älskar eller inte älskar gör något som man själv aldrig skulle våga göra, oroar man sig för dem.
Oro.
Vad ska man göra med all denna oro? Fram och tillbaka, hit och dit. Kan man inte bara låta livet leda en dit det vill leda en. Varför ens tänka? Varför ens lägga energi på så små saker som ett café?
Kan man inte bara få drömma? Drömma om det man själv vill. Har vi ens någon egen vilja? Vem, eller vad, styr det vi gör och tänker? Vem har kontroll över oss? Drömmarna?
Drömmar.
Man drömmer hit och dit, utan att kunna styra dem. Vad händer om man bara vill lägga sig ned och somna och aldrig någonsin vakna upp igen. Som att musiken stannar på en fest. Vad händer efter döden?
Döden.
Svart eller vitt? Eller kanske mittemellan? Vem vet, ingen har någonsin kommit tillbaka. Eller? Vad vet vi, ingenting. Ingenting alls faktiskt. Man går runt på jorden, i universum, och hittar på en massa saker utan att veta vad de egentligen betyder.
Vad heter den där hunden? Hur mycket skulle jag slå mig om jag trillade nedför den där kanten? Vad händer om jag ställer mig på solen? Finns det någon osynlig kraft som styr oss? Kanske, kanske inte. Vissa människor tror, vissa gör inte det.
Tro.
Tro och hopp är det enda vi har, när man tänker på det. Vi vet ingenting, ändå känns det som att vi vet allting. Existerar ens någon annan än jag? Om man frågar säger de ja, men hur kan man lita på dem, när man inte ens vet själv om man verkligen existerar. Man får bara hoppas.
Hopp.
Vill man leva, eller vill man inte? Ingen vill dö, men ingen vill heller leva. Vissa tänker att de vill något av det, men hur kan de veta? För ingen vet ju.
Allting är påhitt. Tiden, rörelser, ljus, ljud, liv. Allt detta spelar ingen som helst roll för någon förutom oss människor. Djuren bryr sig inte, universum bryr sig inte. Varför bryr vi oss så mycket? Kanske för mycket.
Inget händer ju om vi bara slutar bry oss. Vi sviker bara oss själva, inte universum. Det kanske är vi som är universum, kanske kretsar allting runt oss. Vad skulle hända då? Om universum levde och var medvetet om vad vi människor håller på med. Vad gör vi med vår planet?
Tellus.
Vad händer med den? Varför skulle universum skapa oss om vi bara är här för att förstöra det. Självmordsmaskin kanske? Tankarna fortsätter i all evighet.
Evigheten.
Finns den eller finns den inte? Finns det verkligen något som aldrig tar slut? Människan kan inte tänka så. Finns det något ingenting då? Vad händer med det?
Ingenting.
Åter igen, svart eller vitt? Eller kanske mittemellan? Ingenting är ingenting, varken svart eller vitt eller färgglatt. Det finns ingenting. Ett rum utan möbler, prydnader, ljus, ljud eller färg. Ingen materia. Det är omöjligt för en människa att föreställa sig det.
Antingen är det svart eller vitt. Varför kan vi aldrig tänka någonstans emellan? Eller bortanför. Varför ska det alltid vara antingen det ena eller det andra? Hela tiden.
Man blir helt slut av att tänka på det. Det kanske är dags att gå och lägga sig, och aldrig vakna upp igen. Varför så mycket varför hela tiden?
Varför?
-Ella, 2021
