instängd
i ett mörkt rum
skriker
men stannar stumväggar närmar sig
på alla håll
står i mitten
utan kontrolltaket så högt
kan aldrig nå
golvet så kallt
måste tippa på tåhandling tar vid
kanske
kanske nog med tid
letar efter något
att ta tag i
något att använda
för att bli frikänner det
hur hoppet försvinner
hur jag än gör
att jag aldrig hinner
försyret
håller på att ta slut
men jag
kommer inte ut
YOU ARE READING
Panik och bara vara
PoetryHär publicerar jag dikter på svenska. Here I am publishing poerty in my native language Swedish!