Varg eller varulv

Hur många år sedan det vet jag inte men jag vet att det var länge sedan min syster dog,
min pojkvän kan sitta hur länge som helst och lyssna på när jag berättar om henne,
jag vet inte varför men jag kan inte sluta prata om henne hon var speciell för mig att höra henne skratta att höra henne gråta det spelade ingen roll vad det var jag tyckte om att få höra att hon levde hon visste alltid vad hon skulle säga när hon skulle säga det och hur hon skulle säga det.
Allting började en dag när vi flyttade från London till Amerika vi var så spända på allt det där man gör i Amerika men det vi båda längtade till mest var... Amerikanskt godis!!.
När vi var framme så kom vi till någon super tråkig plats alltså jag förväntade mig faktiskt mer av ett sådant toppen land som Amerika men i alla fal så hade vi köpt ett hus och jag och min syster delade rum det största så klart

-vi borde gå och lägga oss det är ju skola imorgon
-god natt

-god natt!
Nästa dag vaknade jag av min vekar klocka som lät ovanligt tyst,
Min vanliga morgon rutin 1vakna vända mig om och se så min syster ligger i sängen så jag kan skrämma henne när hon vaknar
2gå upp äta frukost alltid samma vanilj te med massor av honung och 3 rostade mackor
3 klä på mig mina kläder jag sorterar mina kläder till de som någon har sagt inte är så snygga till de som någon har sagt är super snygga så det är klart jag tar ur den som någon har sagt är super snygga
4 packa min ryggsäck i min ryggsäck sport kläder hår olja balsam schampo och massor av mer tjej grejer t.e x smink och så
5 borstar tänderna
6 sminka mig
7går till skolan,
Så enkel är min morgon.
När jag och min syster å justa jag har glömt säga vad hon heter Simone hon heter Simone
När vi var vid skolan så tog vi varandra i hand och gick in
När vi kom in så var ingen i korridoren förutom en lärare som såg ut som om hon skulle svimma jag och Simone fortsate gå igenom korridoren till klassrummet jag skulle vara i Simone skulle gå 2 rum längre bort för där gick de som gick i första ring
Jag gick ju bara i 8an när hon fortsate gå så vart jag räddare och räddare för varje steg som hördes så jag skyndade mig in i klassrummet då kom en lärare till mig och sa hej det är jag som är Steven och sedan presenterade han mig för resten av klassen alla verkade snälla.
Jag tänkte hela lektionen om det gick bra för Simone.
Men när lektionen var slut så slutade jag tänka på henne det var nog första gången jag inte tänkte på henne på typ 10 år men just i den sekunden så tänkte jag på någon annan en kille kom in i klassrummet och sa
-förlåt att jag är sen Steven han tittade på mig jag förstod inte vad som hände fören alla mina böcker ramlade ner från bänken då var det klart att alla började skratta åt mig... Bara en halv timme och var redan utskrattad det måste vara världsrekord tänkte jag.
Killen satt framför mig men jag vet inte varför vi satt kvar lektionen var ju slut
Jag petade på honoms axel och frågade
-ursäkta mig jag undrar bara... Vad heter du jag bara undrar??
Fniss
-jag heter Dylan o'bryen
- okej jag bara undrade jag...
-a du sa att du bara undrade sa han
-men vad heter du da sa Dylan
-jag heter Paowlina
-Paowlina det namnet har jag faktiskt inte hört förut sa Dylan
-nehe men vissa brukar inte säga Paowlina de brukar bara säga paow
-okej paow vill du göra något på fredag typ gå på Helenas fest alltså hon som sitter där borta sa Dylan??.

Jag blev röd om kinderna inte för att jag såg det själv det var för att han påpekade det och det gör han fortfarande.

När jag kom hem så tänkte jag bara på fredag vad jag skulle ha på mig, vad vi skulle prata om så det inte blev pinsam tystnad men han kändes ändå som någon som aldrig slutar prata och skratta han har sådan humor som ingen annan jag känner har den är så tråkig så det blir riktigt kul han är perfekt tänk första dagen har jag träffat min dröm kille sedan vart jag så tröt så jag somnade.
Jag vaknade och tittade på kl 04:26
Så jag försökte somna igen men det kunde jag inte för Simone var inte hemma.
Jag försökte smsa henne men hon svarade inte och sedan ringde jag och hörde ett ljud utanför huset så jag tog med min telefon laddare och gick ner till nedervåningen jag gick ut i hallen och någon knackade på dörren jag tittade igenom posthålet i dörren och såg ett par gråa mjukis byxor jag kände igen det direkt så jag öpnade och sa hej Dylan!
Vi gick upp på mitt rum
Men vi pratade inte så mycket vi visste inte vad vi skulle säga eller det tror jag i alla fall.
-jag bara undrar varför kom du hit det är ju så sent frågade jag
-är någon hemma
-nej min mamma jobbar natt och min syster har inte kommit hem
-ok sa han
Han reste sig upp och ställde sig framför sängen och jag satt vid kanten där nere
Han lutade sig över mig och kysste mig jag höll om honom så han inte skulle kunna sluta jag lovar ingen skulle vilja sluta han var så fin.
Nästa dag så såg jag Simone hon gick med några tjejer alltså nu kanske ni tror att det är något fel på mig men Simone undviker mig i skolan för att jag är för
opopulär och jag förlåter henne.
Men jag slutade tänka på det när Dylan såg på mig han har ett sådant fint leende jag älskar honoms leende.
jag skulle gå till skolan då gick Dylan med mig han hade sovit över, när vi gick in så sa han jag måste gå men vi ses väl på lektionen jag sa ja och sedan pekade han på mig och blinkade med ena ögat.
På lektionen så hörde jag tre tjejer snacka skit om mig eller jag hörde bara för att de typ skrek,
jag tror de vill att Dylan ska göra slut med mig.
När jag kom ut från lektionen så kom Dylan och han bästa vän Taylor men jag tycker han var lite konstig han fick typ gula ögon när Dylan retades lite med han och började flåsa nästan så en... Varg!

Jag vet jag har inte skrivit hur hon dog men det kommer en 2a