Till sista andetaget - o.m

Kapitel 1

~Mikaelas pov~

"Är det någon hemma?" Mitt rop ekade genom huset. Inget svar. Jag började gå mot köket för att göra smoothie medans jag fiskade upp mobilen och öppnade Instagram. Sakta scrollade jag igenom flödet och min blick fastnade efter en stund på en bild som mitt ex Gabriell hade lagt upp. Det var en bild på han och hans tjej när de kysstes.

"Love u more than everything"

Jag kände ett sug i magen av avundsjuka. Han dumpade mig, jag vill inte ha honom, intalade jag mig själv. Sådär hade han skrivit om mig också, men det varade inte så länge.
När smoothien var färdig låste jag mobilen och småsprang med två steg i taget upp för trappan mot mitt rum. Plötsligt vibrerade min mobil till i bakfickan. Tungt satte jag mig på sängen innan jag slog in den fyrsiffriga koden. Jag kände inte igen numret.

"Hej:))"

Stod det under det okända numret. Efter en liten stunds tvekan knappade jag in ett svar.

"Vem är du?;)"

Knappt en minut efter var det min tur att få svar.

"Har inte din mamma berättat?"

Vad menade personen med det? Vad var det mamma höll hemligt för mig? Tusentals frågor snurrade i mitt huvud. Med darrande fingrar skrev jag ett nytt meddelande.

"Ring mig"

Precis när jag hade tryckt på 'skicka' och låst mobilen lystes min skärm upp av det okända numret. Försiktigt tryckte jag på den gröna luren och placerade mobilen vid örat.

"Hej!" Sa personen glatt i andra änden.
"Hej" sa jag tveksamt. Massa röster hördes i bakgrunden. Det lät lite som om det var fest.
"Vem snackar du med, Omar?" Skrek någon i bakgrunden.
"Amen du vet hon Mikaela eller va hon hette" svarade Omar.
Så de visste vem jag var också? Det här blev bara konstigare och konstigare.
"Käften Felix" hörde jag ännu en röst skrika.

"Vad vill du mig?" Frågade jag så snällt jag kunde.

"Har inte din mamma berättat?" Frågade Omar igen.

"Nej, jag känner inte dig och jag behöver inte fler som skrattar ut mig så hejdå" sa jag bestämt innan jag tog bort mobilen från örat och tryckte på den röda luren.

~Omars pov~

"Men..." hann jag säga innan Mikaela la på. Oscar kom springandes från vardagsrummet.
"Ey, Omar vem var det?" Frågade han.
"Du vet hon Mikaela, pappas nya tjejs dotter" suckade jag.
"Är hon snygg?" Ropade Felix från vardagsrummet.
"Har aldrig träffat henne" skrek jag tillbaka.
"Varför gör vi inte det då?" Nu var Ogge också med i samtalet.
"Jaa, Omar ring Mikaela nu!" Tjöt Felix.

~Mikaelas pov~

Jag låg på sängen och tänkte på vad Omar hade sagt när ytterdörren öppnades.
"Jag är hemma!" Ropade mamma nerifrån hallen.
Snabbt reste jag mig upp och sprang ner mot hallen.

"Vad är det du inte har berättat för mig?" Frågade jag så fort jag kom ner. Först såg mamma förvånad ut men det övergick snabbt till ett trött uttryck.
"Är Vincent och Jack hemma?" Frågade hon när hon hade hängt av sig jackan.
Vincent och Jack är mina brorsor. Båda är 15 år eftersom de är tvillingar.
"Nä" svarade jag kort innan jag kom på varför jag sprang ner och mötte mamma.
"Mamma, vad är det du inte har berättat för mig?" Frågade jag och fick en suck till svar.
"Jag..." började mamma men hejdade sig.
"Du vadå?" Argt slängde jag en blick på henne.
"Jag har hittat en ny kille" fortsatte hon och fäste blicken i marken.
Jag hade alltså trott rätt. Ända sedan två månader tillbaka hade jag märkt något på henne.
"Och vem är då Omar?" Frågade jag nyfiket och satte mig ner på en bänk intill väggen.
"Hans son" svarade mamma kort och började gå ut mot köket.
I nästa ögonblick hörde jag min välkända ringsignal uppifrån mitt rum. Snabbt kom jag på fötter igen och sprang uppför trappan för att hinna svara innan personen la på. I sista sekund hann jag trycka på den gröna luren.

~Omars pov~

Precis innan jag skulle lägga på hördes en välbekant röst i andra änden. Jag hade på högtalare så att killarna också kunde höra. Vi satt helt knäpptysta i soffan.

"Hallå?" Svarade Mikaela i andra änden.

"Ja hej det är Omar igen" sa jag med ett litet nervöst skratt efter.

"Aha, hej Omar" hennes skratt fyllde rummet.

"Asså det här kanske kommer lite random men vill du träffa mig och mina kompisar typ idag eller imorrn?" Sa jag försiktigt.

"Ja visst, kan du idag?" Skrattade hon.
Hoppfullt kollade jag på killarna som nickade.

"Aa visst det blir jättebra, espresso house kl 15.30?"

"Visst, ses då" avslutade hon samtalet.

Snabbt flög vi alla fyra upp ur soffan och började fixa oss.

"Jag kommer aldrig få till mitt hår" tjöt Oscar medans han sprang mot badrummet.

~Mikaelas pov~

15.26 visade mobilklockan. Omar och hans kompisar skulle nog vara här närsom helst. Han hade skickat bild på dem fyra så att jag kunde hitta dem. I nästa ögonblick såg jag fyra bekanta ansikten på andra sidan gatan.