Till sista andetaget - o.m

Kapitel 3

Sista meningen i förra kapitlet: i nästa ögonblick såg jag fyra bekanta ansikten på andra sidan gatan.

~Omars pov~

Äntligen var vi framme. Ingen av oss hade någonsin sett Mikaela förut eftersom hon inte hade skickat bild på sig själv. Hoppas hon känner igen oss, tänkte jag samtidigt som jag såg en tjej stå och vinka till oss.
"Det där är nog hon" sa Ogge och började gå lite snabbare.

"Hej, Mikaela" sa hon glatt när vi var framme och skakade våra händer.
"Hej" svarade vi i kör medans ett leende spred sig över mina läppar.
"Jag är Omar, det här är Oscar, Ogge och..." jag hejdade mig själv mitt i meningen. Vart var Felix?
"Vänta var ni inte fyra?" frågade Mikaela fundersamt och ställde sig på tå för att se bakom våra ryggar.
"Joo, men Felix verkar vara försvunnen" svarade jag precis som Felix kom gåendes runt hörnet.
"Hej, Felix" sa han och skakade hand med Mikaela. Vi andra bara skakade på huvudet och började gå in till caféet.

När alla hade beställt satte vi oss vid ett bord i ett hörn.
"Jaha, och varför ville ni träffa mig då?" Frågade Mikaela och log.
"Jo för att..." Började Oscar och kliade sig i nacken.
"För att vi är syskon, dah?" Sa jag med ett litet skratt.
"Haha okej då, gissa hur gammal jag är" beordrade hon.
"Du är.." Sa Ogge fundersamt.
"18!" Utbrast Felix och tittade hoppfullt på Mikaela.
"Nej, 17" skrattade hon och kastade en bit av sin muffins på honom.
Där satt vi och skrattade och pratade om allt mellan himmel och jord i över 2 timmar. Vi pratade om skolan, kärlek, kompisar, familjen, om allt helt enkelt.
Klockan hade redan blivit kvart i 6 när vi bestämde oss för att börja röra oss hemåt.
"Jag ska hitåt" sa Mikaela och pekade mot en annan perrong.
I ögonvrån såg jag hur Ogge viskade någonting till Felix och kollade bedjande på Oscar.
"Okej då" sa Oscar till slut. "Vill du följa med oss hem Mikaela? Vi ska ha typ 'filmkväll' " fortsatte han. När han uttalade ordet 'filmkväll' bildade hans pekfinger och långfinger citattecken i luften.
"Eh.. Öhm, skulle gärna vilja men jag tror inte det går" stammade Mikaela osäkert och fäste blicken i marken.
"Fan" mumlade hon och vände ryggen mot någon som uppenbarligen var påväg mot oss.
"Vad är det, Mikaela?" Frågade jag oroligt.
"Jag måste hem" och med det sagt började hon gå med snabba steg mot spärrarna.
"Ring mig sen" ropade jag efter henne.

"Nej men tja Omar" hörde jag en välkänd röst säga bakom mig. Snabbt vände jag mig om och granskade misstänksamt personen framför mig.
Det tog några sekunder för mig att förstå vem det var som hade hälsat.

Fredde hade varit vår bästa vän för några år sedan, han hade varit en i gänget. Sedan utförde han en handling som ändrade allt. En handling som avslutade vår vänskap.
"Vad gör du här?" Frågade Felix bakom mig.
Han ignorerade frågan och sa istället:
"Jag såg att ni var med Mikaela?" Meningen kom mer som en fråga än ett påstående.
"Ja, vad har du med henne att göra?" Ogge tog ett steg fram.
Freddes ögon fick ett sorgsen uttryck men nästa sekund var det som bortblåst och ersattes istället med en självsäker min.

"Det är så att..." Han harklade sig högt och fokuserade på en punkt på golvet framför honom som han funnit intressant.
"Jag... Mobbar henne"

----------------------------------------------

Heeeeej, förlåt för att jag inte har uppdaterat på två månader men jag skriver på en iPad och den har varit hemma när jag har varit på landet så just nu skriver jag på min mobil. Inte för att jag tror att någon väntade på ett kapitel men här har ni ett! Jag vill oxå bara säga att Fredde är egentligen världens snällaste person typ så jag vill absolut inte förolämpa honom eller nåt sånt, om någon uppfattade det så😂💗💗

Ha det bra, puss😚