Lindhes syrra N.F

0.1

2/6-2016
(Jag vill bara säga att denna berättelse utspelar sig 2016 och just nu finns inte hov1, men who know de kanske kommer?)
10:20
-Kom igen nu Anna! Vi ska åka om 40!
Fan de va min brorsa som ropade på mig från nedervåningen. Dante, Dante Lindhe för att vara exakt.
Jag och Dante bor faktiskt ensamma i en lägenhet på Södermalm. Basic kanske, men jag klagar inte.
Vår pappa gick bort när jag var 6 och Dante var 8. Och idag är vi 17 och 19 år. Så de var 11 år sen i år.
Våran mamma tog livet av sig efter det, så lever jag. Jag tog väldigt hårt på bådas död och jag har mått väldigt psykiskt dålig och så tidigare men det är bättre just nu vilket jag är glad för.
Jag väcks i mina tankar utav att min vita trädörr flyger upp.
-Vafan Anastasia Lindhe! Gå upp nu du får inte missa BUP idag igen!
Juste de va BUP idag ja.
-Men jaja nu låter du som den mamman jag aldrig haft Dante Lindhe.
Dante kollade på mig med hans fina blåa ögon. Jag och Dante var sjukt lika vi hade exakt samma blåa ögon och samma isblonda hår. Det var alltid något alla skulle kommentera.
Dante gick ut ur mitt rum och jag gick fram till garderoben för att ta något enkelt att klä på mig.
Vem känner att klä upp sig för att gå till BUP liksom?
Jag drog fram ett beiget juciy sätt som jag har fått av Dante ganska så nyligen. Även fast vi bodde ensamma och är  17 och 19 år så hade vi aldrig haft problem med pengar om man säger så.
Jag vet inte vart Dante får alla pengar ifrån och jag är inte säker om jag vill veta det heller.
Jag vet att Dante ränner i de dåliga kretsarna men det är inget jag lägger tid på.
Dante är stark och han skulle aldrig göra något dumt mot sig själv eller nån annan, det vet jag.
Jag drog snabbt på mig sättet och kollade på mig själv i spegeln.
Jag var väll ganska så nöjd med min kropp och så. Jag var ganska så smal med helt okej bröst och rumpa och så.
Mitt ansikte var nog det jag var mest nöjd med, jag behövde nästan aldrig ha mycket smink. Det jag brukar använda är typ ibland lite maskara och highlight och ibland kan det förekomma att jag tar lite bronzer också.
Men jag har liksom aldrig varit intresserad av det.
Alla mina kompisar håller alltid på att tjata om att jag är en sån där natural beauty men jag skulle inte säga det.
Jag gillar inte mina fräknar, asså usch dom förstör hela ansiktet!
Och speciellt under sommaren blir hela jag fräknig.
Tack för den pappa. Dante fick som mamma, alltså inga fräknar. Skönt för han.
Jag drog snabbt hårborsten igenom mitt isblonda raka hår och drog på ett tunt lager maskara innan jag begav mig ner till nedervåningen.
Jag möttes utav att Dante stod i hallen redo för att åka. Han hade ett svart vitt Palm angels sätt och ett par svart blåa Nike jordans satt perfekt på hans fötter. Han har bra stil Dante.
-Vad fin du är! Utbrast Dante högt.
Jag bara log mot honom och tog snabbt på mig mina vita ganska slitna Nike skor. Ja vi äger typ bara Nike skor.
Jag tog snabbt min mobil i handen och gick ut mot bilen. Dante kom snabbt efter och hoppade in i bilen snabbt.
Klockan var 10:46 åh jag kommer komma sent idag igen men skit samma.
Bilen började precis rulla ner för uppfarten när Dantes mobil började ringa och jag råkade se att en viss "Noel" ringde honom, när jag sneglade över hans mobil skärm.
Dante var väldigt snabb att svara. Några hmm hördes ifrån Dante innan han snabbt la på.
-Är de okej om vi hämtar upp Noel?
Vem är Noel? Jag har aldrig hört att Dante brukar va med nån Noel. Den ända jag vet heter Noel är Noel flike som mina kompisar tydligen crushar sönder på.
Och jag skulle ljuga om jag säger att han inte ser bra ut, men det är ju aldrig något jag skulle erkänna.
-Noel vem?
-Noel flike, du kanske vet vem han är. Antonia har typ varit fett på han länge. Dante skrattade lätt efter att han hade ytrrat sig det sista.
- Aha a Anto har varit fett på han de vet jag. Vi båda började skratta
Dante fortsatte att backa ner ifrån uppfarten och jag kopplade in min mobil så jag kunde spela musik.
Det är skönt för det blir aldrig bråk mellan oss om vilken musik vi ska spela eftersom vi lyssnar på typ samma musik.
Man kan säga att Dante är som kill versionen av mig. Vi är väldigt lik varandra och väldigt nära varandra. Jag är så glad att jag har Dante.
Jag gick snabbt in på Spotify och satte på min och Dantes favorit spellista. HIGHEST IN THE ROOM av Travis scott spelades upp snabbt direkt. Jag höjde och vi båda bara satt och vibade. Jag älskar sånna här stunder när man bara kan släppa loss och släppa allt och alla.
Dante sänkte plötsligt musiken och sneglade lite allvarligt på mig.
-Är du helt okej med att vi hämtar upp Noel nu eller?
-Ja abslout! Varför skulle jag inte vara de?
-Ja men du vill ju inte att någon ska veta att du går till BUP.
-Nej men det är lugnt.
Inte, egentligen så ville jag verkligen inte att Noel skulle med nu när jag fått tänka lite på det. Mina bästa vänner vet typ inte också ska Noel veta liksom.
Men samtidigt vill jag inte vara jobbig och liksom klängig på Dante, de är väll klart att han ska få hämta upp kompisar om han vill de jag ska inte vara ivägen.
-Vart ska Noel då? Ska ni hem till oss eller?
-Näe Noel behövde ha akut skjuts till Ica tydligen, hans bil är på nån service grej.
Fan fan fan Ica är typ under BUP det är liksom samma ingång. Ånej, nu kommer ju Noel liksom se när jag går in.
-Aha okej!
Jag höjde volymen och vi satt bara och vibade lite lugnt tills vi stannade vid ett högt radhus.
Jag hade aldrig varit här förut. Ut ur den stora porten kom det en lång kille med lite längre blont hår.
Nästan som en prins tänkte jag för mig själv.
Ja han var ju fin den där Noel flike de var det ingen tvekan om.
Bildörren öppnades och in kom ingen mindre än Noel.
-Tjaa är de syrran eller?
-Tjooo ja de är syrran.
Jag tittade bak lite på Noel.
-Tja Noel heter jag .
-Anastasia sa jag bara enkelt och tittade framåt igen.
Det var någonting med Noel som typ var charmigt, kanske sättet han pratade på?
Vänta nu, varför sitter jag och tänker på att Noel är charmig? Killen min bästa vän skulle dö för och tydligen en bra vän till min brorsa. Näe inge bra asså.  Men jag kan inte glömma hans fina klarblåa ögon som jag bara drunknade i även om jag bara hann titta in i dom i några få sekunder.
Jag satte på musiken igen när bilen började rulla sakta men säkert mot BUP och Ica.
Jag satte på "Svart sommar" av Veronica Maggio för jag älskar den låten och henne såklart. Vem gillar inte Veronica liksom?
-Näe inte Veronica Anna!
Första gången Dante kommenterar min musik.
-Jag gillar den här ju! Utbrast Noel högt för att överrösta den höga musiken.
-Exkat, där har du nån med smak! Sa jag ännu högre och pekade på Noel i baksätet.
Vi alla tre brast ut i skratt och vibade resten av vägen tills vi var framme vid BUP.
Fan hur ska de här gå?