Lindhes syrra N.F

0.2

2/6-2016
Bilen kom närmare och närmare BUP och jag kände hur klumpen i min mage blev allt större. Anledningen till att jag går till BUP är simpel. För ett tag sen eller a typ två år så led jag utav ätstörningar och självskadebeteende.

Inget jag gillar att prata om men lite utav ätstörningarna har typ börja komma tillbaka nu. Efter att jag har mått bra i typ 2-3 år. Ibland brukar jag tänka att jag inte förtjänar att må bra. Det är alltid något dåligt som ska hända mig. Aldrig kan jag liksom inte bara få må bra.

Och nu vill dom att jag ska komma till BUP en gång i veckan för att kolla så att allt är bra och prata med nån jävla kärring som tror hon kan hjälpa mig. Man ba nej tack asså snälla. Jag har alltid hatat och kommer alltid att hata BUP. Innerligt har är det, om jag säger att jag mår bättre så är det som att dom inte lyssnar på mig och bara försöker hitta anledningar till att jag inte ska känna mig bättre.

Men just nu är det ju så att jag kanske inte mår så jättebra. Och jag vet faktiskt inte varför när jag tänker efter nu så har jag ju den bästa kretsen med vänner och sånt nu så jag fattar liksom inte vart det kommer ifrån.

Kanske är det som jag tänker, att jag inte förtjänar att må bra helt enkelt. Jag har helt fastnat i mina tankar och väcks i dom utav att Dante stannar bilen utanför BUP och tittar på mig.
-Det kommer gå bra min finaste, jag älskar dej.
-Jag älskar dej också.
Och med de öppnade jag dörren och klev ut ur bilen, och strax efter det hörde jag hur en till bildörr smälldes upp högt och Noel gick ut ur bilen.

Dante körde snabbt iväg och jag stod där lutat mot byggnaden, jag orkar inte gå in asså! Vem fan har lust att sitta och lyssna på nån kärring som håller på att prata om ens problem. Inte jag iallafall. Noel går fram och ställer sig bredvid mig försiktigt.

Han verkar typ lite nervös eller typ osäker. Inget jag trodde sånna som Noel skulle vara runt nån som mig. När jag säger sånna som Noel så menar jag dom som alla vill ha och som är populärast bland alla tjejer. Han kan liksom få en tjej i säng bara han tittar på dom. De är ju soft. Tänk om man kunde göra nåt sånt.

-Ingen lust att gå in eller? Frågade Noel mig medans han började gräva i sina fickor efter något.
-Näe har inte riktigt lust att sitta och prata med nån jävla dryg kärring som tror hon kan hjälpa mig eller nå.
Jag kände efter att jag kanske svarade ganska spydigt. Kanske inte det svaret han hade förväntat sig när han bara frågade en simpel fråga liksom.

-Fattar, dom där BUP kärringarna kan va fett keffa asså.
Har Noel varit hos BUP? Ja de måste han ju ha varit eftersom att han tydligen vet hur det är.
-Har du varit hos BUP? Frågade jag lite osäkert, jag fattar ju om han inte vill berätta de för mig liksom.
Noel vart tyst nån sekund och jag såg att hans ögon sakta vattnades upp lite. Vänta va? Ska Noel, Noel flike börjar gråta inför mig.

Jag trodde inte att killar bara börja gråta framför vilken tjej som helst. Men åhh gulliga Noel, jag kan ju inte inte fråga vad som hänt nu. Fast ibland när jag gråter så kan det vara skönare att bara ha nån där bredvid sig än att behöva prata. Därför gick jag lite närmare Noel och innan jag visste av något så slängde han sina armar om mig, och jag var snabb med att lägga mina armar om honom också.

Noel var varm. Jag kände hur han tyst började hulka sig lite mot min Axel och snabbt efter kände jag hur min Axel blev lite blöt av Noels tårar. Undra vad det är som har hänt? Det måste ju ha varit något ganska så allvarlig, annars hade han ju inte börja gråta.

-Vad är det som har hänt Noel?
Noel samlande sig lite och släppte mig. Han behövde titta ner på mig för att kolla på mig när han pratade med mig eftersom han var jävligt mycket större och längre än mig . Jag kände mig pytteliten bredvid honom.

Han tog några djupa andetag innan han kollade på mig med hans glansiga lite rödsprängda ögon. Han har så fina ögon. Jag skulle kunna stå och titta på dom hur länge som helst.
-Jag orkar inte ta de hela nu men lång story kort, min allra bästa vän tog livet av sig för typ ett år sen. Efter det mådde jag piss och behövde gå till BUP typ hela tiden. Det blev typ som mitt andra hem.

Oj, var det ända jag tänkte. Stackarn, de kan inte ha varit lätt. Jag vet ju själv hur det känns att förlora nån man älskar. Det är jobbigt. Noel är stark.

-Ånej va tråkigt! Jag vet hur det känns att förlora någon man älskar, det är inte lätt asså. Men du är stark.

Noel kollade på mig med dom snällaste och mest medlidande ögonen jag sätt.

-Om det är nån som är stark så är de väll du. Dante har berättat om era föräldrar. Hemskt det som hände.
Jag hmmmade lite lätt till svar och fortsatte att kolla på Noel. Jag hade aldrig träffat honom förr men det var något med honom som fick mig lugn och det gillade jag.

Jag glömde helt bort att anledningen till att jag åkte hit var för att åka till BUP. Fan jag orkar inte det nu asså.

-Har du lust att skita i BUP och dra till glass kiosken vid Zinken istället? Frågade Noel glatt.

Det var som om Noel kunde läsa mina tankar. Klart jag ville dra till kiosken vid Zinken istället.

-Sånt behöver du inte fråga! Klart jag vill de. Svarade jag glatt tillbaka.

Jag slog honom lite lätt i ryggen och vi började gå bredvid varandra där på Stockholms gator och prata om allt mellan himmel och jord. Det kändes så enkelt att prata med Noel. Han förstod allt och var bra på att lyssna.

Vi var vid en busshållsplats en bit bort ifrån BUP och det, bussen skulle ta oss till Zinken. Dom har allra bästa glassen där. Jag tog upp min mobil och skulle snabbt kolla klockan, när jag insåg att klockan var 12:00 och nu skulle egentligen mitt BUP möte vara slut och Dante skulle komma och hämta mig.

Fan om Dante får reda på att jag har skippat mötet kommer han bli arg på mig, och ännu värre. Jag skippade mötet för att vara med Noel en av hans nära vänner.

Min mobil börjar plötsligt ringa mitt i alla mina tankar. Och displayen lyser upp namnet "Brorsan💘". Fan de här är inte bra asså.....

Flummigt kapitel men bättre än ingenting typ:)