Cold soul (Justin Bieber)

Two can play this game! Kap. 2

((A/N)): Nytt kapitel!! Hoppas ni gillar de, love ya!! >>>

Jag stod framför mitt stora vita hus och började gå upp för den 'lilla' uppfarten mot dörren. Direkt när jag öppnat dörren hör jag mammas glada röst "Hur var första dagen i skolan?! Fick du nya kompisar?" Ropade mamma nyfiket "jodå den var bra! Och ja jag de fick jag, men dom jag kom närmst heter Hannah, Kendall och Avery!" Sa jag glatt "åh jag måste få träffa dom" sa mamma exalterat. Skrattandes gick jag in till köket där mamma stod och lagade mat, för vad vet jag dock inte?

"Mamma? Varför lagar du ens mat nu, klockan är bara fyra och vi brukar vanligtvis äta vid 6?" Sa jag undrandes "jag bjöd över grannarna! Dom är så underbara du kommer älska dom" sa hon. Jag vet inte hur men min mamma är ständigt glad och på topp och jag förstår inte hur? Hur kan hon se allt så posetivt? Även de negativa sakerna ändrar hon seende på och får de att verka posetivt.

Jag stog vid min gaderob och undrade vad jag skulle ha på mig för ikväll, och ifall ni inte visste de än så har min familj gott om pengar men jag är inte den snobbiga tjejen som skryter och visar upp att hon har gott om pengar osv, jag gillar de inte dock vet jag inte varför. Men aja back to the clothes of the night. Ut ur min gaderob tog jag tag i ett par slitna high-waisted shorts och en svart tajt croptop, och för att piffa upp det lite ett guldigt halsband som fick det att se perfa ut! "Eller kanske ska jag klä upp mig lite mer?" Tänkte jag för mig själv "äsh, det är inte så att kungen eller någon kommer"

Sminket och håret blev något enkelt men fint, loose locks som jag satte upp i en slarvig tofs och drog fram lite hår vid öronen, sminket blev bara lite vingad eyeliner som jag alltid har och mascara. Ska jag vara ärlig äe jag ursel på att sminka mig så jag försöker inte ens. Jag fiskade upp min mobil ur väskan som stod vid min sovrums dörr och kollade tiden '17.45' läste jag, vad ska jag göra nu som jag väntar då? De 15 minuter som kommer kännas som en evighet .. Var jag nervös för att träffa våra nya grannar? Nja, kinda men jag vet faktiskt inte varför? Mina tankar bröts av ett plingande som kom nedifrån "Hej Pattie!" Hörde jag mammas röst "Heeej Lauren, vad kul att få komma hem till er!" Hörde jag en mjuk röst säga. Jag sprang ner för trappan och in o vardagsrummet där jag möttes av en kort brunhårig kvinna "Hej, är det du som är Talia? Vad trevligt och äntligen få träffa dig, jag är Pattie" sa Pattie och tog in mig för en kram "Så jag hörde att du går i samma skola som min son?" Sa hon "så kan de nog vara, vem är han?" Frågade jag "Jason!" När jag hörde hans namn stelnade jag till "Hejsan Talia" hörde jag en röst bakom mig som tillhörde ingen mindre än Jason Freaking Mccann .. JASON ÄR MIN GRANNE?! KAN DETTA BLI MYCKET VÄRRE??

Jag satte på ett fake smile och vända mig om för att hälsa på min älskade granne "Heeeej Jason" sa jag och log ett mycket fejkat leende.
Jag vände mig åter igen för att gå mot köket när jag hörde han säga "Ingen kram?" Medans han sträckte ut armarna "Varför skulle jag krama dig?" Svara jag och himmlade med ögonen "för du tycker jag är sexig?" Skratta han och drog tungan över läpparna "Jaa för det gör jag va!" Sa jag ironiskt och gick iväg. Jag kände hur någon tog tag i min arm och vände mig om och hamna i 'någons' armar "Släpp mig" fräste jag och försökte ta mig loss "inte än" sa han och kramade mig hårdare och tillslut gav jag upp och la mina armar om hans kropp och lutade mitt huvud mot hans bröstkorg, jag slöt ögonen och andades in hans doft. På nått sätt blev jag väldigt avslappnad när jag kramade honom.
"Jag vet att du älskar att krama mig" flörtade Jason "Psh aa just de" svarade jag ironsikt igen.
Men ljög jag? Gillade jag hans kramar? Jag tror det ...

Vi hade precis ätit upp våran middag då mamma sa "Kan inte du ta med Jason upp på ditt rum?" "Visst visst" mummlade jag och reste mig upp "Tack för maten Ms. Hayes" log Jason "Varsegod! Och Jason?" Sa mamma åter igen, Jason stannade upp och vände huvudet mot mamma "du kan kalla mig Lauren" skrattade mamma "okej 'Lauren" skrattade han.

"Fint rum" Sa Jason medans han kollade sig runt men snabbt slängde sig i min mjuka dubbelsäng "tack" log jag "du är inte mycket för att prata huh?" Frågade han och klappade på platsen brevid honom menande att han ville att jag skulle lägga mig brevid, vilket jag faktiskt gjorde "igentligen jo, jag gillar bara inte att träffa nytt folk och jag had svårt att öppna upp mig inför nya" suckade jag "men jag är inte en 'ny' person längre eller hur?" Sa han och vände sig om och tittade på mig "i guess" sa jag och drog på munngipan "så kan du försöka att prata lite mer? Vara lite mer öppen?" Skrattade han och log ett gulligt leende "vad försöker du säga?" Skrattade jag och kollade på hans perfekta ansikte. Vänta, Va??? Vad sa jag nyss?!?!
"Att vi kanske kan försöka vara vänner?" Frågade han "kanske det kanske" log jag skojsamt och skrattade och det samma gjorde han "vänner" hörde jag han viska innan jag somnade av trötthet, måste bara nämna i Jason's famn vilket jag typ gillade? Typ?
Börjar jag få känslor för Jason? Nej jag får inte få känslor för han!! Då hamnar jag i hans fälla och han ska inte vinna detta, you know what Jason? Two can play this game.